Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vackra löften, som lians debut innebar. Språket är
emellanåt vårdslöst och stilen något maniererad genom
sitt hopande av målande adjektiv. Men detta är bisaker,
som ej skymma det goda totalintrycket.»
Den först citerade av dessa anmälningar ger
naturligtvis den konservativa publikens dom, de andra äro
uttrycket för den nya riktningens sätt att se. Bland
allmänheten blev boken, enligt samtida vittnesbörd1, mycket
omtalad (»för mycket kanske i förhållande till dess värde»)
och mycket berömd (»bestämt har den fått mer beröm än
den förtjänat»), men att åsikterna voro delade, framgår
redan av dessa citat. I alla händelser kan G. Gullberg
i ett kåseri i Ur dagens krönika 1884 skämtande tala om
en kommande roman, »som i allmänhetens gunst skall peta
undan Levertin» — vilket således förutsätter gunsten som
allmänt erkänd2.
Emellertid stannar Levertins litterära verksamhet under
denna tid ingalunda vid avslutandet och offentliggörandet
av dessa hans två första böcker. Mitt under brinnande
examensläsning skriver han litterära uppsatser och
polemiker.
Jag har tidigare nämnt artikeln »Ett ord om
Gen-gangere-föreställningarnas betydelse» i Dagens nyheter.
Jag vill återkomma till den och citera större delen därav,
emedan den synes mig ha en sällsynt omedelbarhetens och
1 En artikelserie om realismen i Sverige av »Thebe» i Svenska
dagbladet sommaren 1885. Därom skall senare bli fråga.
2 I en uppsats om Levertin i Idun 1 dec. 1C00 berättar Hjalmar
Söderberg om sitt första intryck av denne, vilket stod i förbindelse
med »Småmynt»: »Jag minns nämligen fullkomligt tydligt, att jag
för första gången såg detta namn i en konservativ skandaltidning,
som jag en dag på hemväg frän skolan läste i fönstret till en
snusbod på David Bagares gata — ’Vikingen’ tror jag den hette,
tidningen. Det var i sammanhang med ’det unga Sverige’ namnet
nämndes; det skrevs ömsom Levertin och Libertin, och dess bärare
uppgavs ha skrivit en bok, vilken karaktäriserades som ’smuts’ . . .
Jag fick ingen ro i min själ, förrän jag hade boken i min hand
Den hette ’Småmynt’; och då jag hade läst den, sade jag till mig
själv: äh! Ty jag hade ännu inte läst ’Nya riket’ och visste
följaktligen icke, att den strängare delen av kritiken på den tiden
karaktäriserade som ’smuts’ all litteratur, som icke handlade om
domkyrkor, syrener eller kungliga personer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
