- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
171

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och i ingen kvinnodröm blev han famnad, smekt av vita händer . . .
å, var det icke så att man kunde gråta blodstårar åt det . . .

. . . Tanke förträngde tanke. Bild flög fram efter bild i en
fantastisk, förvirrad fart, som vilda jakten genom vargklyftans
skogskrönta klipphöjder, och det kändes som en verklig lisa, då
hans fantasi äntligt stannade vid Edith Moore. Men det var icke
chansonettsångerskan han såg, icke den sminkade varelsen, som
blottad utställde sig till salu i lampljusets oäkta dager, nej en annan
kvinna var det men med hennes drag, en annan kvinna, fin och
skär, en älsklig ung kvinna, som han tyckte sig hava känt allt
sedan sin barndom. . . Och hur höll han icke av henne, icke
stormande, lidelsefullt, som då man i feberglöd kastar sig i stoftet
för en firad skönhets triumfvagn, icke i frimodighet och
solskens-glädje som de sunda och lyckliga, för vilka livet är lust, nej med
en pryglad hunds ödmjukhet tillbad han henne. Omanligt, slaviskt,
lik en lytt, lam stackare med gråten i halsen tigger om en allmosa,
lik en ångrande syndare på knä traktar efter en himmelsk
nådegåva, så höll han av henne, älskade henne med den skröpliges
tungsinthet, vilken trånsjukt sträcker ut armarna efter kärleken, men
icke mäktar famna den . . .

. . . han somnade med en oredig föreställning om, att han
låg utsträckt på en gräsmatta under ett tätgrenigt lövvalv och såg
på strömolnen, som dansade över himlen. Men bäst han låg där,
kände han, hur en rund arms fasta hull stödde hans nacke, hur en
svart lock sammetsmjukt gled över hans kind — medan bina surrade
sömnigt i lindkronorna.

Allt i den slummertysta, drömtunga sommarnatten.»1

Av det övriga är endast en ringa del skissartat utförd.
Där finnas några försök att teckna huvudkaraktären som
sjukligt vek och idealistisk, där ges en bred skildring av
»Basaren på W 6», med åtskilliga typer, såsom följande,
vilka närmast förefalla tagna ur uågon fransk roman:

Fru F.1 2 är vacker med den koketta mössan på det fina huvudet.
Bysten är fin, axlarna något högt uppdragna, flickaktigt skälvande,

1 I cn broschyr »En mot tio» av pseudonymen Carl Carlsson,
där alla uppsatserna i »1885» upptagas till granskning och bemö
tande, heter det om Levertins bidrag, att tavlorna äro tecknade
med mycken åskådlighet och natursanning, men lämpligheten att
teckna »dylika tavlor av erotisk trånad» betvivlas, ty »just emedan
de äro tecknade med obestridlig talang och målade i lika sanna
som glödande färger» göra dc »ett särdeles starkt intryck».

2 Personerna bära till en del namn, som tillhörde existerande
individer, dem Levertin tänkt sig såsom modeller. Detsamma är
förhållandet i många av hans utkast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free