Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väcka återklang uti ditt bröst, måltidstimmans glam och
skymningarnas långa samspråk, då eldstadens glöd gjuter sin rodnad
över älskade anletsdrag . . . Och när mörkret tynger på, och nattens
feberdröm slår hemska ljud av ångest för ditt öra, har du din
slumrande makas jämna andetag att lyssna på som på en förbön
utav sällsam styrka, och när ålderdomen långsamt stillar loppet
av ditt blod, och ditt hår blir grått, kan du få glömma bort, att
din hand skälver och vill förvissna, då du lägger den med dina
bästa tankar på din sons huvud . . .
Men under denna maning låg månstrimman fortfarande
bredvid och glänste med ett leende av ironi över sin vita stråle, som
viss att äga en lycka, mot vilken lampskenets nyss blev som
källvattnets vardagsdryck mot ett ädelboret vins festrika druva.
Så började månskenet:
»Min väg är annan. Som gungflyns irrbloss leder den bort
från människornas trygga allfarsvägar, mot skogsdjupens doldaste
dunkel, där tjärnens näckros skimrar underbart, mot horisonterna,
som hägra dimblå bortom de ändlösa hedarna, lockar från
hjulspår och vägskäl med doft av nattviol och toner, hemlighetsfulla
och fina, som var skogens pyrola fått musik i sina vita klockor . . .
Gå min väg, vandrare, och du skall erfara oändlig sorg och oändlig
lycka. Du skall sörja med skuggan, som faller, med löv, som
förvissna, med ackord, som dö. Din tanke skall ingen varaktig stad
finna, och ensamhetskänslan aldrig släppa dig ur sin trollkrets.
I varje avskedsord skall ditt öra förnimma den slutliga skilsmässans
klang av rekviem, du skall spritta upp ur slummern de skumma
vinternätterna och gråta din huvudgärd våt av längtans hetaste
blodstårar, och mitt i famntagens yrsel skall du ångestfullt och
feberaktigt lyssna på din älskarinnas hjärta, rysande att i rytmen
av dess slag skönja något främmande och kallt . . . Men du skall
ock erfara gränslös sällhet. Livet skall yppa för dig all sin fest
och all sin söndagsglädje, hela den rikedom, för vilken
vardags-barnen ikring intet öga hava. Marmorn skall skänka dig sin
hänförelse och versen sin extas, dofter och färger öppna för dig sina
drömland, och jublet i en ung sopran eller en cellos mörka svårmod
fylla ditt bröst med obegriplig lycka. Som sagans tjänstvilliga
ande skall fantasin stå redo vid din sida för att i varje stund
av missmod bära dig långt bort genom alla sina zoners skiftande
härlighet, och aldrig skall den slöja av illusion förbrista för ditt
öga, som låter dig som en yngling fröjdas åt majkvällens clairobscur,
kamratens handslag och kvinnans löftesord. Ditt vin skall gömma
mera eld, dina frukter mer sötma än nabons, och din kärlek glöda
trolskt, vätt av dessa smärtans tårar, som äro njutningens och
lidelsens innersta essens. Och när äntligt den stora natten öppnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
