Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag . . . jag skalv, som döden vidrört sen min hånd,
när stel jag såg, hur dunklet i sin grav dem täckte.
En oförklarlig ängslan hjärnans tankar band.
All sorg mig stack, som genom sekler tärt vårt släkte.
. . . Som en flygande, rovgirig fågel
med vinande vingslag och skriande röst,
steg ångesten in i min boning
och fyllde med vansinnig rädsla mitt bröst.
Det var, som jag maktlös märkte,
hur all livets smärta grep mina barn,
när jag såg, hur skymningen vävde,
kring späda kroppar sitt snärjande garn.
. . . Jag såg, hur blomstrande kinder
tärdes bleka och skrumpna av lidandets tand,
och hur klara barnaögon
vilt glänste i feberns yrande brand.
Jag såg, hur rosiga fingrar
sig knöto till lidelsens trevande tag,
och hur leende barnaläppar
förvridna skreko för smärtans slag.
Jag såg, hur blonda lockar
blevo gråa och vita genom sorgernas rad,
och hur ranka barnalemmar
krympte samman som höstens vissnade blad.
. . . De unga, sorgfria hjärtan,
som nu klappa i barnafröjdens förtjusning,
under sömnlösa nätters jämmer
skola isnande vänta på morgonens ljusning.
Och de unga, sorgfria sinnen,
som nu frodas och växa som plantor i skogen
skola en gång skälva för döden,
som säden för skördekarlns lie mogen . . .
— Jag rös, och dock på min tinning
i pärlande droppar kallsvetten flöt —
ve, ve — jag ville fördöma
den lust, som mot makans famntag mig sköt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
