Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storartad och Janssens Geschichte des deutschen Volkes
sen.» Man kan tänka sig, att han nu, följande samma metod
som senare, satte sig in i allt som rörde hela tidsepoken.
Uppgiften intresserade honom ofantligt; en jämnårig
berättar: »jag minns den enda gång jag var i hans
kortvariga Uppsalahem, en strålande majdag, som dock inte var
ljusare än den lyckostämning varav detta unga hem var
fullt då höll han på att läsa Ulrich von Hutten, och en
mer strålande forskarglädje än den som lyste ur hans
ögon när han talade om denne ’kolossale’ gamle
riddar-skribent vet jag mig aldrig ha sett.»
Meddelaren omtalar detta i sammanhang med ett drag
hos Levertin, som slagit honom, nämligen den beundran
han hyste för stora personligheter, döda och levande, alla
som syntes honom »kolossala», som han brukade säga.
»Han var född genidyrkare, och alla som han fann geniala
hade alltid mer eller mindre hans sympati — jag minns
särskilt att han nu tog parti (mot Hjalmar Öhrvall,
Ver-dandis ’lärofader’) för professor Harald Hjärne, som var
särdeles hätsk mot Verdandisterna. Dock, han hade också
sina reservationer i detta avseende.» Vi hava sett, hur han
prisade Björnson som en »kolossal» gestalt i sin anmälan av
»Det flager». Men när han i början av april 1888 hörde
hans föredrag i Uppsala, var charmen försvunnen. Vid
en fest, som Verdandisterna ställt till för Björnson,
uppmärksammade denne särskilt Levertin: »Er det digteren?»
sporde han vid presentationen och vid Levertins ja fällde
han ett särdeles förbindligt uttryck. Men Levertin drog
sig strax undan, liksom obehagligt berörd av utmärkelsen1.
Till Tor Hedberg skriver han oförbehållsamt om detta
den 2 april:
. . . Här har nu Björnson mässat sin sedlighetshymn — jag
fann den medelmåttig, mauvais gout för en äldre herre att kuska
ikring och hålla dylika predikningar. Jag var samman med mannen
i går på en liten middag, given av en del Verdandister, och vad
han pratade! En skroderande Jupiter tonans — det är ej i min
1 Medd. liksom det ovanstående av redaktör Hellberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
