Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det går ej i mitt huvud. — Jag har ju ej hållit av honom för
hans meningars eller hans böckers skull utan för hans egen, som
han går och står med alla sina goda och solida karaktårssidor och
alla sina små svagheter, som jag bemödat mig om att skona, till
den grad, att jag låtit honom läxa upp mig, gamla karlen,
många gånger utan att bli ledsen däröver, och jag kunde aldrig
tro annat än att han också höll av mig, oberoende av en del
teoretiskt gruff! Men nu begynner jag på att tvivla därpå, och
det är ganska bittert. Vad jag kan rå för C. D. W: s beröm är
mig ofattligt — att jag ej skrivit Pepita för att erhålla det, det
borde han veta. — Själv vill jag ej vidare resonera om saken med
G. af G. — det har han betett sig för stupitt för att jag skulle
göra, men det förundrar mig, att han velat nedlåta sig till
någonting dylikt! —
Vad säger du själv om Pepita? Att där ej finns en smula
förolämpande eller utmanande, måste väl var och en medgiva. Att
jag själv dag för dag blir övertygad i allt högre grad om den lilla
skriftens sanning, måste du tro och skulle ej undra däröver, om du
t. ex. läste Garborgs sista bok. I den finnes — synes mig -— alla de
fel, som uppkallat vår anspråkslösa lilla skrift, banaliteter,
trivialiteter, det kälkborgerliga, andefattiga och
tanklösa — blott stenografi, i all oändlighet stenografi, av det som
ej lönar mödan att stenografera ... — bliv ej ledsen att jag
kommit till dig i min bedrövelse — för jag är bedrövad och
dum nog att aldrig kunna lära mig att behandla dylika saker
en bagatelle — men det är ej första gången jag haft gott av
att tala med dig, kära vän, när jag var nedstämd och miss
modig.
Både Hedberg och Karl af Geijerstam skynda att
försäkra Levertin, att meningen varit att skämta. Penne finner
skämtet — med rätta — ganska smaklöst, men förlåter.
Dock kan han på länge ej smälta denna sak, gång på gång
upprepar han, att han ej förstår hur en gammal vän kunnat
av en estetisk fråga »bringas bort från alla kära
gemensamma minnen och all gammal tillgivenhet»; däremellan gör
det på honom »ett verkligen tragikomiskt intryck att se
honom så retlig, intolerant oeh argsint. Han som eljes
brukar ha en smula av löjets sens commun, visar sig här ju
som en riktig Beckmesser...» Han tycker sig ha tagit
miste om den fina underström, han trott på hos G. af G.;
dock känner han sig alltid som hans vän, »om ock ej så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
