Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soliga och frivola Stockholm» — och han återser en del av
vännerna, men han känner sig underligt hemlös: »jag ser
ej längre ett spår av den neige d’antan, som lyste i
min ungdoms år». Han har läst »Storhertiginnans» (fru
Edgren-Lefflers) sista bok, men delar ej helt Heidenstams
förtjusning: »helt visst är det varmt och passionerat
(åtminstone i jämförelse med hennes andra saker), men
dock ej hela ’Venus entiére a sa proie attachée’ — också
så onyanserat, nästan oskuldsfullt i sin sinnlighet — men
superba detaljer, ehuru språket ej hinner till.» Slutet av
Ernst Ahlgrens »Den bergtagna» finner han präktigt. Alla
skriva; Strindberg har slutat en stor bok, som han kallat
»en renässansbok av annan art än Heidenstams» — »hans
arbete är helt säkert superbt,» tillfogar Levertin, »men
skönhetsrenässansaktigt som Hans näppeligen».1
Hur mycket än hans hälsa stadgats i Davos, måste
Levertin dock för sommaren åter upp i fjälluften, till
Mörsil. Där vantrives han av brist på komfort och sällskap:
»den enda man kan tala vid, är en excentrisk fennoman,
d:r Bergbom, chefen för finska teatern i Helsingfors. Du
kan förstå, hur övergiven jag är.» Han klagar över
sömnlöshet och nervositet, men kryar upp sig under en veckas
vistelse i Storlien, där han finner »äkta davosisk gudaluft».
Han är förtjust över ett satiriskt ode om Herman Bang,
som Heidenstam sänder till honom och som i augusti
tryckes i Ny svensk tidskrift, och ännu mer förtjust i
redogörelserna, som denne ger över fortgången av »Hans
Alienus».
Själv har han icke krafter till arbete, och ständigt
klagar han över att hans roman icke skrider framåt; i själva
verket skriver han under sommaren endast ett dussin sidor
på den. Lyriken lockar honom mer. Han ruvar över en
stor dikt, »Mörker», emedan han under de ljusa
sommarnätterna fått längtan efter mörkret, säger han, och under
inflytande av Thomas a Kempis, en bland de få böcker,
han tagit med. Dikten finnes utkastad, men har sedan
1 Det är fråga om »I havsbandet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
