Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. I. Barnscen, gata, »fläsk-scen» — gossen, den lille judepojken,
som springer med sina mauschlande ben över Stockholms
vintergata.
II. Ungdomshistoria, religiöst gammaljudiskt hem.
III. Ungdomshistorian, ateism och judendom —• varför juden
evigt blir nazaren.
IV. Ghettot — synagogan i Amsterdam -— och kyrkogården i
Prag.
V. Europeiska Juden Holybeen — Richert.
VI. Jude o. demokrat.
VII. Jude o. erotik, Kung Salomo.
VIII. Kärlekshistoria — hon, den kristna, den enda som någonsin
begripit honom — kollision med hennes släkt —...
IX. Giftermålet — hans tillbedjan — han evigt nazaren — hön
fin, aristokratisk, leende.
X. Hennes död.
XI. Slut. Hans barn. Sodomtypen.
Rasen intet, kärlek är allt . . . kung Salomo.
Denna plan — som naturligtvis icke kunde vara
definitiv — anger en blandning av olika element. Egna
erfarenheter, isynnerhet mot slutet, en viss självanalys i fråga
om raskännetecken, men också mycket från litteraturen,
särskilt väl från Goldschmidt, kanske ock från andra judiska
författare, som Levertin tidigt läst. Det är skada, att planen
icke skall ge en klarare inblick i de konflikter, som voro
avsedda att framställas. Nu ter det hela sig knappast
såsom ett försök till fördjupning i rasproblemet eller i frågan
om judens ställning till samhället eller annat sådant;
snarare blir allt detta ett staffage för tesen i utkastets
slutord, att rasen intet betyder och kärleken allt.1 Hur
vacker denna sats än är, och hur mycket Levertin än själv
fått pröva att den också kunde vara sann, så voro därmed
dock icke alla de antydda spörsmålen besvarade. Men
Levertin hade ju icke, trots några enstaka upplevelser, de
erfarenheter av dessa förhållanden, som givit författare i
andra länder indignationens bitterhet över deras framställ-
1 I ett brev till Heidenstam säger Levertin, att den judiska
avdelningen i »Legender och visor» skulle komma att sluta med en
epilog, där det uttalas, att rasen är intet och kärleken allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
