Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast den timman för längesedan
betäckts av årenas damm,
än jag känner i ny och nedan
dock sötman av dess skam.
En längtan mitt sinne tager
efter kyssar, tårar och vin,
medan tungt genom minnet drager
en doft av en vissen jasmin.
Men mer än dessa lyriska stämningar upptager honom
tanken på ett större arbete av annan art. Den 10 augusti
skriver han till Heidenstam: »...Sen kommer min stora
roman, juderomanen, på stapeln — den tecknar sig allt
klarare i mitt huvud — Benjamin kan den heta — eller
så etwas! Full av mystik och nazarenism, ateism och
erotik, byggd efter O. L:s egen oroliga blandning!» Det är
första gången vi höra talas om denna plan, men den fyllde
i själva verket alla hans tankar under denna tid, för att
sedan glömmas, när framgången med dikterna kom och
de vetenskapliga sysselsättningarna återtogos. Enligt vad
han själv skall ha sagt, fann han också, att ett litterärt verk,
Pontoppidans »Lycko-Per», förekommit honom. Emellertid
är det av högsta intresse att se, huru rasproblemet
sysselsatte honom. Tyvärr är det utkast, som finnes kvar, föga
fullständigt. Det lyder — så när som på ett par alldeles
odechiffrerbara ställen:
En jude. Baruch Isak Benjamin.
Det är mitt livs enda stora roman — det skulle skildra
den moderne unge juden, med all hans själslivs brokiga rörlighet
och oro — raskänslan, bandet för ghettot, typens kainsmärke. som
blir en dyrbart när man blir fullvuxen, men är en plåga när man
är ung, aristokrat tendens, som ärves överallt där släktlivet är starkt
utpräglat, och den starka ödmjukhetskänslan, som väl ghettolivets
förtryck skärpt. — Det skulle skildra den unge judens
främlings-ställning i sitt fosterland, hur allt man ej förstår hos honom —
säges ’ja, det är också en jude’ — juden som inga vänner riktigt
kan få, därför att blott judarna begripa honom — judens förmåga
att värdesätta handlingar därigenom att han själv hör till den lilla
minoritetens föraktade skara o. s. v. och tusen andra saker . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
