Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans vers finner de rätta uttrycken för tunga stämningar,
men den kan ock äga något klocklikt, något italienskt,
av förnäm verkan. — I temperament står han nära
Stagne-1 ins, trots den himmelsvida skillnaden i världsåskådning
och erfarenheter; »båda hava ett patologiskt drag — men
Levertins stämningsvärld är dessutom mättad med morfin
och opium, med atmosfären från den samtida
pessimismens stora drivhus».
I de flesta anmälningar klandrades fel mot rimrenheten,
syntaxen och ordvalet, och i Svensk tidskrift 1892 hade
Bernhard Risberg (om vars gradualavhandling Levertin
kort förut givit ett ofördelaktigt omdöme) en hel uppsats:
»Några ord om språkriktighet i poesin, med anknytning
till O. Levertins dikter».
Med allt erkännande, som dessa artiklar innehöllo,
hade dock den unge poet och litteraturhistoriker rätt,
som privatim sade till Levertin, att de »matta»
recensionerna i huvudstadspressen icke stodo i något förhållande
till den »privata lycka» boken gjort, särskilt hos
generationen mellan 23 och 27 år. Kritiken gav ofta sitt beröm
liksom motvilligt och i rätt banala termer, mycket mån
om att understryka bristerna, till vilka då främst hörde
ett temperament och en sinnesstämning, som man icke
kunde förstå och vilket man önskade gladare eller
åtminstone försett med »mellantoner» mellan »svart och rosa».
Av det myckna sällsamma och nya, som grep ungdomens
känsliga sinnen, just den häftiga lidelsen och den ruvande
smärtan i innehållet, den glödande romantiken i formen,
fanns nästan ingen återklang i det offentliga bedömandet,
icke heller gjordes något försök till historisk betraktelse
eller en sammanställning med Heidenstam, som dock legat
så nära till hands vid de exotiska ämnena, eller dylikt. —
Även från de äldres håll mottog Levertin erkännande,
som gjorde honom gott. Snoilsky komplimenterade honom,
skriver han, och: »mest glädje hade jag i dag, då
’Vapensmeden’ kom med följande tillägnan från Rydberg: ’med
tack för sköna, hjärterörande legender och visor’; min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
