Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
professor och hans fru (C. R. och Helena Nyblom) voro
ganska vänligt sinnade för boken». Från Edvard Brandes
har han mottagit ett brev, däri denne säger, att Levertin
aldrig skrivit någonting i vilket hans personlighet kommer
klarare och, »låt mig säga det som en gammal vän, ädlare
fram: du är en sällsynt typ; det är som hade det aldrig
varit en inhonnett blodsdroppe i dig». Och slutligen var
hans förläggare belåten: boken såldes mycket bra både
i Stockholm och Uppsala.
Jag har dröjt till sist med att omtala en recension i
landsortspressen, som har sin speciella historia och sin
egen psykologi. Den ger oss tillika anledning att tala om
Levertins förhållande till en utmärkt samtida skald — och
dennes till honom.
Den 4 december skriver Levertin till Heidenstam, att
den enda recension, han finner mödan lönt att sända, är
Frödings — »den är, synes det mig, intressant både genom
sin jalousie de métier och sin demokrat-friska
bond-ton — du förstår mig nog, när du läst den! Jag blev
arg och skrev — något som jag efteråt ångrade — ett
brev till Karlstadstidningens redaktör Hellberg, en gammal
Uppsalakamrat till mig, och skällde ner gitarrklinkaren
eller anmärkte, rättare sagt, att alla icke fått en sådan
uppfostran, att de älska ’dragklaver’ -— somliga tycka
bättre om en Stradivarius. Recensionen bör särskilt
vara intressant för dig, när det talas om ’en viss
esteti-serande ton, som mer erinrar om en väl skolad och
be-läsen tavelkännare, än en skald’ — jag menar, att det är
eget att se ’estetik och beläsenhet’ satta upp som
motsatser till skaldskap för oss som älska slikt. — Som du
skriver, det är ensamheten, när man icke vill göra
propaganda, icke demokratisera om den tjänande systern,
icke skriva politik och icke veta av nästan blott göra
syner, som glänsa och stråla!»
Frödings recension, vilken Hellberg förmanat honom
att göra så »hygglig han kunde» med avseende på de
personliga förhållanden, av vilka dikterna buro så starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
