Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning utan like», dess framgång är säker överallt, »utom
hos naturalismens Beckmesser» och dess upphovsman har
dragit en växel på odödligheten, som »kommer att
accepteras som få andra papper». När han får korrekturen,
upprepar han dock sin tidigare anmärkning mot
resonemangen, särskilt »det darwinistiska draget» om
utvecklingen av hjärnan inom djurskallen ... Men versen är för
honom »hors concours».
Framgången med »Legender och visor» har i alla fall
verkat uppfriskande på Levertins sinne och det tyckes,
som om livets pulsar åter begynte slå med raskare slag.
Längtan att göra slut på den dystra ensamheten
för-nimmes såväl i brev som i dikter. »Ack, min vän, en
mjuk, liten hand, som sträckte sig ut efter mig; varför
får jag ej den belöningen för mina verser, den enda, som
jag skulle sätta värde på.» »Jag har ej sett jul på två år och
trodde halvt därför, att det ej fanns mer - men det finns,
det finns än, all hemglädje, och man och kvinna gå
närmare arm i arm under dessa fyra dagar än eljes. Din
filosofi kan ej bota mig; lyckan går mig dagligen och
stundligen förbi i skepnad av unga, fräscha kvinnor med
frisk hy mot boorna...» Man må blott läsa »Drömd
idyll» i »Nya dikter», vilket prosapoem är från denna tid,
för att se, hur han längtade efter ett hems stillhet med
kärlek och lycka. Men denna dikt har också till bakgrund
ett hopp att hans dröm snart skall förverkligas, och detta
bidrager till, att han tycker sig stå inför en vändpunkt i
sitt liv. »På mitten av vägen», skriven i Maristuen 17 juli
1892, ger uttryck häråt, likaså den ungefär samtidiga »På
fjället», ett slags manligt komplement till den veka idyllen,
med en varm önskan att ångesttankarna och »tvivlets värk»
skulle försvinna från hans sinne. »Jag har dens otåliga
begär efter järnhälsa, som skall börja ett nytt liv,» skriver
han i ett intimt brev, och dessa dagar säger han också i
ett brev till Heidenstam, att han hellre vill bli »stark,
lycklig» än önska sig den poetiska alstringskraftens
ymnighet.
22.
Levertin. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
