Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ger sig för övrigt i dessa brev med en barnslig
hängivenhet och uppriktighet, med alla växlingar i sitt
känslo- och stämningsliv, med allt vad han upplever av
händelser, vore de än av diskretaste art. Aldrig är han så
skarp mot dem vilkas åsikter han icke mer kan gilla,
aldrig så hänförd av sina nya idéer och vännens, och
aldrig döljer han sitt missmod så litet de, som talade
om »effektsökeri» och »koketteri» i de sorgsna stämningarna
i »Legender och visor» skulle finna dem minst lika starka
i dessa personliga och omedelbara utgjutelser.
Det var ej underligt, att denna vänskap och denna
beundran, som Levertin för övrigt högt förkunnade var
han kom, icke gjorde ett närmande till Geijerstam lättare.
Vi hava sett, att ett par brev växlades med anledning av
»Legender och visor», och Levertin slutar med att i
största vänskap påminna om gamla tider, vilkas minnen
än leva. Någon tid efter samarbetet i den litterära
kalendern gör Levertin ett besök i Geijerstams hem och finner
där bland andra Strindberg, som är mycket kall och
avmätt. — »betraktande mig antagligen som renegat och
lycksökare» - samt undviker att tala om litteratur. Det
har dock varit diskussion om ett och annat, och
Geijerstam »blev formligt arg för att jag sade, att jag fann
Renan större än Zola». »För övrigt är han snäll på
botten» hans frus sjukdom förstör också hans lynne,
»så man fär ursäkta hans bryskiteter». Och under
julferien i Stockholm går Levertin upp på Dagens nyheter,
där Geijerstam sedan sommaren är fast anställd. Under
det långa samtalet förebrår denne honom att ha övergivit
alla sina gamla vänner och förutspår, att han en gång
skall ångra det, när Heidenstam i sin tur gåve honom på
båten. Levertin å sin sida klargör uppriktigt sin ställning,
talar om sin gamla sympati, men medger också, att den ej
har formen av någon djupare känsla. De komma överens
om att råkas, men det hela slutar, »som det började med
att vi stodo i vänskaplig likgiltighet mot varandra. Och
hoppas jag dessa katekisationer därmed skola vara över.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
