Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nande. Föreläsningarna behandla nu fransk litteratur efter
religionskrigens slut, och antalet åhörare är ungefär
detsamma som förut. Det stiger betydligt vårterminen 1894
och når sin höjdpunkt, med 161, följande höst - ämnet är
dessa terminer svensk litteratur under gustavianska tiden.
Den 17 april 1894 har Levertin anmält, att 20 personer,
vilkas namn han meddelat, förklarat sig villiga att under
tre år erlägga 150 kronor envar för bekostande av de
litteraturhistoriska föreläsningarna, och den 22 påföljande maj
lyfter han för första gången lön. Lian är således nu tryggad
för tre år framåt; men inkomsten är ju icke stor, och
möjligheterna för en befordran hägra ännu långt i fjärran.
I september 1895 inträffade Viktor Rydbergs
frän-fälle, och plötsligt tycktes nya utsikter öppna sig — men
det skulle då för Levertin gälla att övergå till konsthistorien,
vilket han i grunden beklagade: »det skulle kosta pä att
lämna litteraturhistorien, som dock gömmer mer av själ
och intresse, synes det mig, i stort sett». Levertin kände
med sig, att han icke var kompetent: det vore icke
tänkbart, skriver han i ett brev, att han kunde övertaga platsen,
så framt den icke lämnades ledig för ett par år. Skulle han
för lika lång tid tillbaka svängt om, så hade han icke haft
så dåliga utsikter, ansåg han. Nu nämndes emellertid Georg
Göthe såsom kandidat. Men på ett håll hade man
visserligen också tänkt på att med besättandet av platsen skulle
anstå, och Levertin förordnas tills vidare, något som han
omtalar med tillfredsställelse, om också det skulle »kosta på
honom att lämna litteraturhistorien». Frågan om den
Ryd-bergska professuren lämnades dock öppen, särskilt med
hänsyn till att det kapital, som stod till buds för den, borde
fås att växa så, att den årliga lönen kunde höjas. Mot detta
perspektiv riktade Levertin nu sina framtidsplaner, och hans
närmaste mål blev att taga itu med ett stort konsthistoriskt
arbete. Tankarna på hela denna sak sysselsatte honom
mycket under åratal, och de olika vändningar frågan under
tidens lopp tog — eller vilka han fruktade att den skulle
taga — gåvo honom orsak till ständigt nya bekymmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
