Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ande i skandinavisk skönlitteratur än Levertin, säger han
kort och gott. Hans nya dikter äro av en klassisk form.
Det sjunger en smältande ton från dessa dikter, ett välljud,
som man icke förstår, att ej alla unga poeter längta till.
»Dikterna äro manliga, klara, djupsinniga, mättade med
förstånd, strålande av inre glöd. De böra läsas av alla
bildade. Och kunniga musiker borde i alla fall sätta
legenderna i musik.»
Ungefär samtidigt med dikterna hade Levertin glädjen
se sin stora bok om Gustaf III som dramatisk författare
färdig. Fortsättande de ingående studierna om denna tids
teaterförhållanden, vilka redan givit så förträffliga resultat
i hans föregående bok, hade han på denna långa serie
av specialundersökningar rörande de enskilda styckena,
deras tillkomst och källor, nedlagt mycken möda. Endast
tvennc av dessa studier hade förut publicerats.1 Självfallet
ägnade den litterära kritiken icke någon större
uppmärksamhet åt detta vetenskapliga verk. Likväl skrev Warburg
en ingående anmälan i G. H. T. och G. Nordensvan
påpekade i Aftonbladet, att det var »lika gediget som
lättläst och underhållande» samt ett »värdigt bidrag» till
svensk litteraturhistoria. Och C. D. W. var i Posttidningen
helt mild, gav komplimanger för beläsenhet och bildning,
men förvånade sig över en del »språkliga vårdslösheter»,
på vilka han anförde exempel. »Dessa formella brister»,
tilllägger han, »förringa naturligtvis ej innehållets värde, men
stöta läsaren så mycket mer, som de anträffas hos en
författare, vars stil annars har ett verkligt behag».2
Ett annat slag av värdesättning kom Levertin vid denna
1 Till det redaktionella meddelandet i de samlade skrifterna
om »Siri Brahe» (som för resten ej publicerats 1893, utan 1892) måste
nämligen läggas, att »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» varit tryckt
i Svensk tidskrift.
2 Levertin skriver att han med anledning av denna bok
mottagit »en hel bunt brev från vårt lands litteraturhistoriska
auktoriteter» och att de alla varit synnerligen smickrande. »Ett enda
erkännande av en sådan som Schiick är naturligtvis dyrbarare och
viktigare än alla förklaringar av tidningarnas anonyma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
