Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid till del. Ola Hansson, som tidigare varit med i flocken
av realismens unga vapendragare, och ehuru han från
början i sina alster offrat sin gärd åt känsla och dröm,
därjämte dock skrivit en del mycket realistiska noveller samt,
såsom vi minnas, polemiserat med anledning av »Pepitas
bröllop», offentliggjorde detta år på norska hos Aschehoug
i Kristiania, sedermera på svenska 1895, sitt arbete »Resan
hem», i vars tredje kapitel, »Sturm und Drang i
Stockholm», ingår en elak skildring av hans forna kamrater, lätt
igenkännliga under de fingerade namnen. Han berättar om
hur han introduceras »i detta lag av sluskiga genipojkar,
vilka... teoretiskt-okunnigt svuro vid en ängstumps, en
väggytas och en människobuks heliga konstevangelium».
1 samma älskvärda stil går det vidare, och om Levertin
heter det:
Cohn skrev dikter i idel heta färger, och den sista, som
Truls hade läst av honom, handlade om en ung man, vilken efter
en sataniskt intensiv kärleksnatt slinker hem fram på
morgonkvisten. Personen Cohn såg en smula annorlunda ut; man skulle
kunna svärja på, beträffande kapitlet kvinnor, att den icke lockat
någon hund bort från ugnen. Över hela hans kropp låg en atmosfär
av den kalla fukt, som är egendomlig för män, vilka sakna
umgänge med det andra könet. Han bar byxor, vilka släppte ungefär
mitt på stövelskaften, men till gengäld var den blankslitna
bonjouren så mycket längre, nådde gott och väl till knäna samt bars
skevt, som om ägaren brukade bara ett byxhängsle. Den moderna
svenska litteraturens »Stiirmer und Dränger» skulle hava samfällt
möte på aftonen på Hamburger Börs . . . Cohn satt hela tiden och
log meningslöst förnöjt, gnidande händerna mot varandra samt
tog emellanåt ett tag i byxlinningen på den sida, där intet hängsle
fanns. . . Det fanns ännu ett par, tre timmar kvar innan man
skulle samlas. Man borde flanera genom Stockholm, föreslog Cohn.
Det var hans specialitet att studera lokalkaraktären i huvudstadens
särskilda kvarter; han drev nämnda studium det sista halvåret;
och han utvecklade teorin — efter Huysmans. Alltså ströko de
tre unga räddarena av Sveriges kultur härs och tvärs genom
gatorna ända till långt ut på Söder — »banlieue’ns trista armod»,
kommenterade Cohn Huysmanskt. På återvägen föllo de in i en
liten rökig och illaluktande biljardkneip inne i staden — man måste
också studera de skiljaktiga samfundslagren å ort och ställe,
föreläste Cohn och studerade de närvarande så grundligt med sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
