Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaldens väsen, från glädjen över »det välsignade livet med
sin rikedom» till världens »slemhet och arghet» och
tomheten i allt livets strängaspel — från hjärtats fullhet, som
prisar den heta munnen och den vita kroppen, till
ensamheten i natten, da »hon, som blek längs pilarna gått till
avskedets korsväg hunnit» och då botgörarfärden mot
barndomens hem anträdes med förtorkat hjärta och grånat hår
och ingenting annat är kvar av allt som skådats och njutits
än »i bröstet ett barn som grät». Besläktad med vissa drag
i denna diktcykel är »Brännoffer», som jämte »En båt med
blommor» och »Styvbarn» stod i Ord och bilds junihäfte
detta år. Helare är lyckokänslan i »Hemlösa» (den liksom
de föregående sprungen ur ett förhållande, varom tidigare
varit fråga), tryckt i Vintergatan om julen på samma gång
som »En man till sin Genius», en dikt, i vilken skalden
tyckes besluten att hänge sig åt något högre än »dagens
tidsfördriv», nämligen sin kallelse, och tar avsked av vad
han kallar »de gyllne dagarna». Samtliga dessa stycken
omtrycktes i »Dikter» 1901, utom »Styvbarn», som kanske
icke föreföll tillräckligt omedelbar och som sedan ingick
i »Sista dikter». Men från 1895 finnes ännu en dikt
också den i 1901 års samling — »Vandraren», skriven
en av de sista dagarna i december och yppande ett nytt
omslag i de känslor, vilka på vårvintern 1894 fört till
ömsesidiga löften, eller rättare ett återfall i skaldens misströstan
om deras hållbarhet. Dikten är fylld av den djupaste
förtvivlan: »Hopp och hopps förgängelse män och
kvinnor och män runt uti samma fängelse — om
och på nytt igen - Kappan svep om dig tätare sök
dina drömda ljus! Trötte lyckoletare — aldrig du når
ditt hus».1 Huru denna vacklan och dessa slitningar
pläga honom, ser man ock av samtidiga brev: »var dag
slutar i förtvivlan och arbetslust och hälsa och allt börjar
fördärvas.» — »Jag tror ändock att man skall få leta
efter någon, vilkens liv trots allt varit så rent som mitt
1 Dikten »En nål» i »Sista dikter» hänför sig till samma
förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
