Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levertin, som försvarar sig mot Aftonbladet, vilket dagen
förut sökt jäva hans rätt att föra talan för Tolstoj, och
som förklarar, varför han ej begagnat sig av sin rätt att
föreslå Nobelpristagare — akademin hade dock icke
behövt upplysas om Tolstojs existens.1 Adressens
offentliggörande rörde upp nya stormar. 1 Aftonbladet behandlade
en insändare adressundertecknarna mycket strängt.
Tidningens redaktion ville icke gå lika långt, men instämde
i själva huvudsaken. Då ingen ju föreslagit Tolstoj, måste
valet stå mellan Echegaray, Sully Prudhomme, Mistral
och Sinkiewicz. Andra blad talade om ett »kotteri», som
var missnöjt, N. D. A. kallade undertecknarna »Unga
Sverige» och Vårt land betecknade dem som ett antal »herrar
och damer» i största allmänhet. Det framhölls vidare, att
man icke bort »störa» den »ärevördige åldringen», att han
stod över alla pris, att protesten kunde skada Sverige m. m.
Pä allt detta svarade Levertin i en ny, mycket positiv artikel
»Adressen till Leo Tolstoj» den 16 december. Inkasten av
det ena och andra slaget avfärdade han lätt och träffande,
än med den klara logikens, än med satirens hjälp. Vad
adressen velat säga är blott detta:
Den röst ni hör, är icke Sveriges, icke dess skalders eller
konstnärers, och dess akademiska domstolsutslag hänger ej ihop
varken med vårt lynne eller vår stora natur. Aldrig skall det gamla
krigar- och äventyrsfolkets litterära ideal bliva en försiktig
svarvstols små och bräckliga alster. Rösten, ni hör, kommer från ett
slutet, med dubbelfönster väl försett rum, i vilket dväljas äldre
ämbetsmän, som äro rädda för drag, men därför har hos oss varken
slutat blåsa eller blixtra. När Sully Prudhomme av akademin
skänkes det första Nobelpriset, räckes det av konstnärer och
folkmening åt Leo Tolstoj eller hans vederlikar.
1 »Jag antog nämligen, att akademin med sitt Nobelinstitut,
sitt Nobelbibliotek, sin stab av lärda rapportörer för de olika
länderna. . . mig förutan skulle kunna hitta fatt i den mäktigaste
av nu levande prosadiktare och jag antog vidare, att ett förslag
från min ringhet hos akademins sekreterare, vilkens oväld ju
är riksbekant, icke nämnvärt skulle bidraga till realiserandet av
Tolstojs prisbelöning. Utgången av valet har visat, att jag misstog
mig . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
