Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levertin fastslår till sist åter med några allvarliga, stolt
och medvetet kända ord sin och sina vänners rätt att göra
sig till språkrör för dessa tankar:
Det borde icke vara svårt att förstå, att den makt, man skänker
allt i livet, själ och existens, också är en helig, och att man icke kan
tåla att se dess frihet våldförd och dess värden förvridna.
Praktiskt och ideellt har den dikt och den konst, som nu behärska vår
civilisation och som i hävden en gång komma att få ett gott
eftermäle, måst tum för tum tillkämpa sig sin terräng. Det har
icke varit uppbyggligt att i denna strid se akademin med alla dess
stora traditioner och minnen stå som motståndets sköldborg, och när
striden dessa sista år återupplivats, beror det på den befattning av
andligt svenskt språkrör utåt, som akademin fått genom
Nobelpriset. Anklagelsen för bristande fosterlandskärlek må falla tillbaka
på dem, vilka, då Sverige första gången skulle stå som europeisk
bedömare av modern dikt och modern tanke, icke anlade de högsta
möjliga synpunkterna. Domstolsutslaget var internationellt, därför
måste också protesten bliva det . . .
Svenska dagbladet och Levertin fingo i denna sak icke
någon större anslutning att fröjda sig åt. Den »frisinnade»
litterära och konstnärliga sammanslutningen hade i själva
verket en rätt dålig press: man tyckte att den begått en
ofosterländsk gärning, man citerade med förkärlek de
uttalanden om akademins val, som särskilt i Frankrike fällts,
och icke utan en viss skadeglädje tycktes man falla över
den exklusiva och egenkära »klicken» (där ju dock
Strindberg var med!). Svenska dagbladet citerade visserligen
också i sin tur utländska uttalanden i annan riktning, men
det hjälpte icke mycket.
Den besynnerliga formalitet, som ansågs binda
akademins beslutanderätt (förslagen), gav ju angriparna ett
stöd, likaså måhända det, att man publicerade adressen
i utländska tidningar i stället för att rikta sig omedelbart
till akademin.1 Mindre betydelse hade den invändningen,
att Tolstoj bort få fredspriset och icke litteraturpriset. Men
1 G. H. T. anser protesten i och för sig böra gillas, men
ej ordalagen, särskilt det, att man »angivit» akademin för utlandet.
27. — Levertin. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
