Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätten en handgriplig form. Detta skedde, då Levertin 1902
i maj blev föremål för ett offentligt anfall av dåvarande
docenten Bengt Lidforss, i en artikel i det i Lund utkomna
tillfällighetsbladet Majgreven. Förhistorien till detta angrepp
var gammal. Alltid hade Levertin av den sydsvenska
diktarskolan betraktats såsom en främling, vilken icke förstod
den — lika litet som han förstod en Strindberg eller en
Fröding.1 Vi ha sett, i vilken form Ola Hansson gav sin
animositet luft. Lidforss, som i tidningen Arbetet skötte
den litterära kritiken, hade som Hanssons vän och
beundrare ett ont öga till Levertin, om han också erkände en
del av dennes poetiska förtjänster. När Lidforss med
anledning av Warburgs bok om Rydberg i en artikelserie
underkastat den sistnämndes världsåskådning och dess litterära
uttryck en skarp granskning, i vilken han använde ett
lindrigt sagt kraftigt språk, kunde Levertin icke låta bli
att börja sin egen anmälan av Warburgs arbete, den 28
sept. 1900, på följande sätt: »En ung botaniker, som av
sitt ämne åtminstone icke lärt konsten att med
blomsterspråk bemantla en fullt naturlig och okonstlad brist på
bildning och urbanitet har» etc.1 2 3 Detta skulle Levertin,
jämte sina övriga synder, ha betalt för, och när Lidforss
i nämnda publikation skriver en artikel om »Judar och
germaner», som inledes av ett kvasi-försvar för antisemitismen
i Tyskland och fortsättes med en lång filippik mot Georg
Brandes, passar han på och säger följande om Levertin:
Medan Georg Brandes’ verksamhet allt igenom bär geniets
adelsmärke, kan detta icke sägas om den man, som i Sverige för
närvarande söker sträva sig fram till den maktställning Georg
Brandes ägt och delvis ännu äger i Danmark. Professor Oscar
Levertin är obestridligen en litterär talang och en beaktansvärd
kraft vid sidan av vår egen litteratur(!); men det anseende han åt-
1 Undantag från skåningarnas allmänna bedömande av honom
gjorde dock ständigt Emil Kleen, och senare följde de yngsta
icke de äldres paroller.
2 Denna relativsats är i de samlade skrifterna (»Svensk littera-
tur» II, s. 21) utelämnad. — Levertin hade, tyckes det, också et,t
horn i sidan till Lidforss för att denne uttalat sig med alltför ringa
respekt om Linné.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
