Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
njuter i vida kretsar av vårt folk står icke i någon rimlig
proportion till hans kapacitet. Även om herr Levertins begåvning vore be
tydligt intensivare än den i själva verket är, vore han dock ej
skickad till litterär föregångsman i Sverige av det enkla skäl, att
han är en främling, vars synpunkter och innersta strävanden gå i
en annan riktning än den svenska urbefolkningens. Han är så
mycket mindre skickad till detta värv, som han i motsats till Georg
Brandes, vilken representerar den judiske aristokraten i hans
noblaste form, är typen för den semitiske parvenyn med dennes
poserande affektation och pretentiösa halvbildning.
Denna inferioritet röjer sig redan i det sätt, varpå herr Le
vertin handskas med vårt svenska modersmål. Medan Heine och
Brandes med genial skarpblick upptäckt och förkovrat
utvecklingsmöjligheterna i det språk, som omständigheterna påtvungit dem . . .
tumlar hr Levertin om med vårt modersmål som en mera dum
dristig än lycklig dilettant. Han begriper icke att satsen Cæsar
sup ra grammaticam också endast gäller cæsarer, för
er-övrare- och härskarnaturer sådana som Strindberg och Heidenstam,
och förstår icke, att en man i hans ställning måste strängt hålla
sig till grammatikan. Därför vimlar hans framställning av
mesopotamiska konstruktioner, av ordsammanställningar och uttryck,
som närmast förefalla som yttringar av en stilistisk sinnesförvirring;
hans språk är med ett ord korrumperat.
Sin litterära maktställning har L., säger förf., natt pä
grund av två omständigheter. I »Legender och visor» finnas
»några strofer, som göra intryck av äkta poesi». Han är
därjämte den mest begåvade recensenten i Sverige. Detta
betyder visserligen litet, emedan »den svenska kritiken
så gott som uteslutande ligger i händerna på medelmåttor
och ignoranter». De litterära talangerna hos oss skriva ej
recensioner. »Därför är t. ex. den litterära kritiken i vår
förnämsta tidskrift, Ord och bild, i grund och botten ett
enda genomgående svineri.» Härefter karaktäriseras
Lever-tins hållning mot »våra tre största diktare», Strindberg, Ola
Hansson och Fröding. Det är icke, eller i varje fall icke
ensamt konkurrentagg, som vållat denna avoghet; det är
i främsta rummet semitens oförmåga att förstå två så
utpräglat germaniska skaldenaturer som Ola Hansson och
Fröding. Förf. anför några exempel på hur illa Levertin
uppfattat dessa skalder (Strindbergs »Dödsdansen», Hans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
