Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl kunnat förenas med en viss likgiltighet för andra
nationella värden, och de, som icke kände Levertin
närmare, togo säkert för givet, att han i allmänhet
intresserade sig föga för annat än det som låg honom närmast.
Detta var dock ingalunda fallet. De litterära och
vetenskapliga sysselsättningarna togo hans arbete visserligen
helt i anspråk, men han hade tankar och omdömen till
övers även för det som rörde sig omkring honom, såsom
var och en kan intyga, vilken hört honom under
diskussion om sådana ting säga sin åsikt, icke vidlyftigt eller
anspråksfullt, men preciserat och övertänkt, som en klok
betraktare från sidan. Han hade redan tidigt, då realisterna
anklagades för bristande patriotism, tillbakavisat denna
beskyllning; han hade nyligen, då den åter, med anledning
av Tolstoj-adressen, riktades mot honom och hans vänner,
sagt ungefär detsamma som då, nämligen att det just
var fosterlandets värdighet man försvarade genom att
protestera mot sådant, som kunde förringa densamma. Men
i alla fall hade helt visst en utveckling i detta avseende
försiggått hos Levertin under årens lopp: liksom på alla
områden hans intressen vidgats, så hade också
mottagligheten för företeelserna inom det offentliga livet blivit större,
och allt vad i politisk eller social utveckling var av verklig
betydelse, lämnade honom lika litet oberörd, som varje
annan medborgare med känsla för sitt folks väl och öppet
sinne för dess livsangelägenheter.
Att Levertin häri skulle intagit någon
undantagsställning, det motsäges bestämdast just av hans hållning i
unionskonflikten, vars utgång redan i sig själv grep honom
starkt. Han hade aldrig sympatiserat med norrmännen, och
därför kunde han nu så mycket mindre gentemot dem
dela en tolerans, som på vissa radikala håll kom i dagen.
Dock, det som syntes honom mest klandervärt, var i alla
fall, att de ledande i Sverige icke förmådde taga en fast och
beslutsam position.
H an skriver till Heidenstam kort efter
unionsupplös-ningen, den 9 juni:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
