Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag måste skriva till dig med anledning av det som hänt, ty
jag liar hela tiden haft känslan av, att du känt som jag och varit
lika starkt gripen av det kända. Det är naturligtvis icke sorg över,
att en brytning skett med Norge, att det nu gjort sin revolution.
Men det är känslan av skam och förödmjukelse över, hur litet vi
svenskar iiga av personligheter, som vilja handla och taga ansvar.
Jag kan ej minnas, att någon yttre händelse så gripit mig som denna.
Jag har dessa dagar känt mig mer svensk än någonsin i livet
förut, men därför också mer bekymrad över bysten på krafter,
människor, viljor, personligheter. . . Alla människor längta efter ett
högt, samlande, fosterländskt ord, som pekar på framtiden, som
just säger, att vi måste skapa reformer för den sociala trevnaden,
så två folk ej stå emot varandra inom Sveriges gränser, men så,
att det blir enhet. Sverige måste kämpa ut kampen mot
byråkraterna och lära sig den aktning, som norrmännen till sin lycka
äga för personligheten och kraften. Hur ömkligt är det icke att höra
människorna här hålla på att juridiskt diskutera paragraferna
i kontrakten i stället för att tänka på det verkliga. — Tänk blott
en sådan skandal som att vi hava en »expeditionsministär» under den
allvarligaste krisen sedan 1809! Intet samlande ord för folket, som
så väl behöver en ledare, en lösengivare! — Du skall skriva därom
en stor artikel. Det är din skyldighet, det blir en fortsättning på
dikten »Ett folk»! Och den artikeln skall föra ditt namn på varje
svensks läppar. Själv har jag ej anläggning, tyvärr, att tala i
mångas namn; juden skulle dessutom alltid vara i vägen, misstros
och ej erkännas rätten att tala, hur starkt han än känner det.
Du är skapad och korad till detta — hela ditt oskrivna men
tydliga livsprogram pekar därhän . . .
Denna artikel skall hava flammande ord, säger
Lever-tin, och ett varmt patriotiskt slut, som samlar och pekar
mot framtiden. »Sov icke, Brutus, utan träd fram! Gå ut
tir ditt tält, vredgade Achilles, ty det är verkligen livsnöd
för dina Svear att höra ett starkt ord!»1
Man ser, vilken iver som gripit honom. Och det låter
som en profetia, när han antyder, att Heidenstams roll
skall vara att vid viktiga tillfällen i kraftiga ord tala till
folket...
Medan Levertin väntade på denna artikel, skrev han
emellertid själv en, vilken ingick osignerad den 16 juni
1 Det förefaller som om den tanken varit rätt allmän, att
Heidenstam nu borde framträda och bliva ett slags Sveriges
Björnson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
