Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör intet». Heidenstams yrkande på »ett helt och fullt
erkännande med ens» hade väckt tveksamhet hos redaktionen,
emedan rop på vederlag höjts på många håll.1 Artikeln
går till sitt innehåll i samma riktning som Levertins artikel
och brev, och stundom överensstämmer de båda vännernas
tankegång fullständigt.2
»I morgon begynner urtiman,» skriver Levertin i ett
nytt brev till Heidenstam. »Det skall ej bli lätt att få
hand-lingsstark medelväg mellan socialdemokraterna, som sjunga
’Ja vi elsker’, och det övriga svenska folket, som anfört
av N. F_____hurrar för de kungliga och sjunger folksången
bis bis.» Efter det Svenska dagbladet publicerat en
artikel »Aret 1905», som Levertin fann oklar och ej tagande
tillräcklig hänsyn till stämningens allvar, säger han vidare:
»Det vore gräsligt om uppgörelsen med Norge blott bleve
munväder och protester av svulstiga gamla herrar, vilkas
stämning jag för övrigt delar. Jag kan ej hjälpa, att man
i en sådan här tid känner ’storsvenskt’, och nog tycker jag
det vore lämpligt att giva Strindberg en avbasning, som i
Politiken gjort en artikel, gående ut på att unionens
ingående var en svensk ’revolverhandling’, och nu vilja
svenskarna sluta den med bondadvokatyr (alltså ren
norskkurtis, vilken fridens fähund!).» Linder en färd i södra
1 I samma brev skriver L. att stämningen är mycket orolig och
det förljudes, att mobiliseringsorder givits. »Ett krig vore ju det
dummaste av allt och ett brott.»
2 Här som bevis ett litet utdrag, karaktäristiskt också för Hei
denstams patriotiska patos under denna tid: »Den leda och
vantrevnad i eget bo, som så ofta bryter fram hos svenskarna, har inte
långfärd för att skapa ett nytt och missnöjt Norge inom Sveriges egna
gränser. Är det meningen att vi skola klyva oss i två olika folkslag,
det ena bestående av papperskarlar och glada goddagspiltar, det
andra av personer, som vilja något och duga till något och
beständigt trängas åt sidan . . . Vad som behövs, det är frimodiga,
ärliga, fullödiga reformer och nya män — och bådadera behövas
snart ... Vi begära att få andas med fulla lungor och röra oss
och bestämt urskilja att vi arbeta för att uppnå den högsta blom
string, som är oss möjlig. Detta är inte bara grannlåtstal, utan
det är ett socialt trevnadsbehov, en berättigad fordran på att få
vara till i hälsa och styrka. Det är ett hjärteskri, och så pass hett
spruta sinnena, trots allt, ännu under den flegmatiska ytan att vad
det lider skall det hjärteskriet brista fram också från läppar, där
det minst väntades.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
