Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige kort därpå finner Levertin stämningen i hela landet
mycket krigisk han har resonerat med skjutskarlen, som
körde honom till Linnés Stenbrohult! — och han
reflekterar: situationen är för Sverige den svårast möjliga: »att
försvara sin ställning och honnör och ändock ej göra någon
makt- eller kraftutveckling. Vilka ynkryggar, som låtit det
gä därhän! Tänk vilken annan sortie det varit om Sverige
själv inbjudit till avvecklingen och därvid fixerat villkoren!»
Ännu ett par yttranden av Levertin i denna fråga vill
jag citera. Under nedresan till Schweiz i början av juli
skrev han till mig frän Limburg a. d. Lahn — där han
gjort ett uppehåll för att se domen - bl. a. följande,
börjande med en förklaring varför han låtit vår korrespondens
upphöra:
Orsaken... kan jag formulera med ett enda ord: Norge.
Jag kände nämligen sist, då vi blott snuddade vid ämnet, liksom av
din artikel i Euterpe, att vi i dessa punkter tänkte så annorlunda.
Till vardags hade det ju ingenting gjort, men frågan kom ju genom
junis händelser i ett läge, så smärtsamt för varje svensk, att det
bjudit mig emot att skriva. Ty saken har fyllt mig helt och hållet
dessa veckor.
Du skall ej missförstå mig. Jag begär naturligtvis ingalunda,
att du skall se det skedda med svenska ögon, men du ser det
uteslutande med norska. Också det är ju naturligtvis din fullständiga
rättighet som människa och präst, men det gör mig i alla fall
ont på något vis, och det är därför som jag haft så svårt att komma
mig till att skriva!
Jag är ju icke politiker, har föga rätt att i detalj bedöma
striden och skilsmässan, men jag har uppskakats av densamma; mest
förödmjukande har det varit att se, att våra ärenden skötts så
talanglöst och fortfarande skötas så talanglöst. Det kan dock
ej nekas, att det var en stor tanke i att de båda landen skulle höra
samman, och det kan ej heller nekas, att det är under denna
förhatade unionstid Norge blivit ett land och ett folk. Få se vad
framtiden skänker dem! Trots all skamkänsla för ögonblicket är det min
bestämda övertygelse att Sverige ändock av alla de nordiska folken
har den största framtiden, och orsakerna till den nuvarande
materialismen är sannolikt en avigsida av hela landets inre omformning till
ett stort och som jag tror med tiden också rikt och inflytelsefullt
industrifolk. Vi stå i själva övergången och se mest av skuggorna;
en kommande tid får säkert se mer av skördarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
