Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vore pust i arbetet och jag i detsamma sade en hel del
av vad jag innerst ville.» När Heidenstam sedan givit sitt
omdöme, skriver Levertin: »Du förstår kanske själv, hur
dina ord tagit mig och det, att du, just du, känt vad jag
menat med det hela. Och så har du också pekat på
själva min och diktens livsnerv, med din antydan på
Salo-mos och Morolfs sista möte! Tack, kära vän — ja, det
är litet av min hemlighet just däri, just i det att ’lidelse’
för mig alltid stått sin grundbetydelse av lidande så nära,
och att det mest varit mig kamp och smärta och
själv-övervinnelse!... Och så än en gång tack, ’min ungdoms
och mitt hjärtas lekkamrat’.»
»Det ser ut,» skriver Levertin till mig kort efter bokens
utkommande, »som jag skulle få glädje av den... De
litterära tycka, att dikten innehåller bland det starkaste
jag gjort — så den stränge Tor Hedberg — och särskilt
har ett hänfört brev från Vilhelm Andersen glatt mig.»
Och något senare: »Ja, Salomo och Morolf har gjort
stor lycka i pressen och även hos publiken. Det roligaste
av allt var den kärlek till dikten som Heidenstam i
upprepade brev och sedan muntligt betygat mig. Nästan
spökaktigt verkade det, när jag hemkom en natt och i min
brevlåda fann Vårt land och en lång panegyrik,
visserligen icke av C. D. W., men av någon oförfärad
ungdom, som smusslat in detta mitt för hans näsa. Mycket
har det också glatt mig, att de unga och yngsta så varmt
mottagit boken. Och i det hela har Salomo fått långt flera
vänner än jag påräknat. Mot min vilja,» slutar han sedan
på sitt karaktäristiska blygsamma sätt, »har detta brev blivit
alldeles fullt av min Salomo och dess mottagande. Tro
ej, att jag med ens gått och blivit en av de vanliga
hög-färdstokiga poeterna. Därtill är jag dock både för klok
och skeptisk. Men det skulle vara fariseism att förneka
den glädje mottagandet skänkt mig.» Allt detta är blott
en blek avspegling av de känslor, med vilka han låtit
sitt verk gå ut bland människorna och av den skygghet,
med vilken han väntade att se, huru det skulle behandlas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
