Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lekte på lutans strängar, böjde sig i aktning för Salomos
vishet. Så sågo de ock med andra ögon på hans
litteraturkritik, och tankarnas sanning, kunskapens vidd och
omdömets fasta grund tedde sig tydligare än förr. Under
sitt livs sista år blev Oscar Levertin sålunda verkligen
något av ledaren, vilken de yngre ej blott på avstånd
skådade upp till, men vilken de närmade sig för att lyssna till
hans ord och få hans råd. Och det fyllde honom, den
melankoliske och pessimistiske enslingen, med tyst glädje
att se allt, som för honom var livets högsta innehåll, på
samma sätt fattas och älskas av andra, och finna vad han
i olika former sått ut av andliga värden gå i frukt hos ett
tacksamt yngre släkte.
Levertins brev från vintern 1906 visa en betydligt
gladare stämning än förut. Ferievistelsen i Rättvik har gjort
sitt till. En yttre händelse som Georg Brandes’ besök
livar upp honom, och han berättar därom : »Han drog ut
oss ur vår lärda enformighet vid Karlaplan och i en
virvel av festligheter, som han — erfaren gammal diva som
han är — bar bättre än vi med sin oerhörda vitalitet. Det
är otroligt, han är katten med nio liv, och talade,
förtalade och var kvick som den ’djåvul av guds nåde’ han
för att begagna hans eget ord om Heine — är. Hans
föredrag voro rätt ojämna, det om Ibsen intressant genom
sina oväntade indiskretioner och överraskande som när
han påstod Snoilsky vara = Rosmer eller rättare alls ej
lika, men första upphovet till figuren. Mest undrar man
över hans gränslösa intresse för personalia, andras
älskarinnor, älskare, skilsmässor etc. Men så går det, när det
personliga blir det högsta i historien!» Dock, denna
synpunkt om det personliga kunde Levertin avvinna en annan
sida i det tal, han höll för Brandes vid festen på Grand
Hotel den 14 februari. »I eder själ,» säger han där bland
annat, »har hela detta (nittonde) århundrade levat upp
igen med sina skalder och statsmän, stilla tänkare och
passionerade folkledare, med sina märkliga kvinnor, vilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
