Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
profiler skymta bakom diktarnas vers och vilkas händer
tvinnat och slitit händelsernas hemliga trådar...»
Detta tal är för resten det enda alster i sin art, som
finnes i Oscar Levertins samlade skrifter och kanske också
det enda han hållit vid något tillfälle av större
offentlighet. Det låg icke alls för honom att uppträda på detta
sätt, och när han i enskilda kretsar någon gång var
tvungen att gripa till ordet, skedde det så utan all
högtidlighet, att man snarare hade intrycket av samtalsvis
framlagda tankar, men dessa voro alltid djupa och egna och
själfullt formade. Hans skaltal till Brandes är
emellertid utförligt och komponerat efter alla en sädan orations
regler. Men det är också idérikt och vackert och varmt,
utan att överdriva. Han talar först om Brandes’ verk som
»en helhet kring huvudströmningarnas mäktiga kärna» och
betecknar det som »ett storartat 1800-talets epos av väldiga
dimensioner». Han ger en vacker bild av den tionde musan,
den kritiska diktningens, vilken vi lära känna i Brandes’
verk. Han går över till den ännu allmännare betydelse
Brandes haft för så manga och vilka därför hysa för honom
känslor av vänskap: »den egendomliga, djupa känsla, som
hos en god läsare småningom växer fram mot den
författare, som varit hans befriare och ledare, som öppnat
hans ögon, som lärt honom se och tänka själv och i
genialisk form uttryckt, vad som dunkelt föresvävat honom
själv» — och här minnes Levertin helt visst sin ungdoms
väckelser och kärlek. Den gnista utifrån, som ofta
be-höves för att tända brand och lysande låga i tanken —
som i hjärtat — den har Brandes, en outtröttlig eldens ande
som han är, skänkt manga generationer — lik en
ljuskastare vid hamninloppet, där livets färdsel har sin gång
och där man ville ut mot den utländska kulturens
kontinenter. Levertin prisar vidare Brandes’ oförfärade mod
att alltid säga ut sanningen och hans kärlek till friheten,
vilken han såsom fä i norden och i samtiden av själ och hjärta
älskat: »Som helt ung personifierade ni den en gång i den
lilla rödhättans gestalt. Nu är saken den, att vi alla som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
