Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland det som »passerat under de sista månaderna»
nämner Levertin i bredd med Brandes’ besök i sitt brev
en del ny litteratur — för honom var det ju alltid en
händelse, när en ny bok kom ut. Det är frågan om Högbergs
»Den stora vreden» — »boken är ju utmärkt intressant
oeh kolossalt tråkig» — ävensom Lidmans »Källorna»,
vilken synes honom vara »den bästa diktsamling de unga
presterat». — Själv har han låtit sin Linné »krypa litet fram»,
men kan arbeta på den endast 1 å 2 dagar i veckan, och
om han skall få den färdig till jubileet 1907, maste han taga
ledigt för hela läseåret, vilket ej går. 1 alla fall planerar
han pä försommaren en resa till London för att arbeta i
Linnean Societv’s arkiv och till Holland för att där söka
blomsterfurstens spår. Därförinnan uppgör han med
Bonnier planen till det stora företaget »Sveriges
nationallitteratur», där han skulle bli utgivaren. Pingstdagen anträ-
»Redan denna livsgärnings vidd och omfång äro ägnade att
väcka undran och beundran, och om idéfördjupningen icke på alla
punkter motsvarar den andliga omfattningen, vilken skärpa, vilken
genomträngdhet och vilken klarhet prägla icke det bästa av hans
alstring. Siamesiskt hopvuxna som hos knappast någon annan äro
i denne man kritiker och skald med ett gemensamt blodomlopp
av hänförelse och förstånd, och vilken makt bor icke i denna
entusiasm, som alltid är så klarögd, och lyser icke över detta
förnuft, som är så fritt och ljust men ändock aldrig kallt och
förfruset. Hur många tankar och hur många slagord, som äro till
formler förtätade tankar, har ej Georg Brandes satt i rörelse!
Hur mycket livgivande och förbrännande syre har icke ur hans
verk strömmat ut över norden, till varje avlägsen vrå, där en
människa kämpat för att få enhet mellan tidens tankar och sig
själv. Ett sorl som av fönster som öppnas, en fläkt, som av frisk
luft blåsande mot pannan, tyckas mig alltid förnimmas under
läsningen av hans ord:
O forza vindice
della ragione!
Heraldiken är en gammal antikverad vetenskap, och dess
emblemer så åldriga. Men i detta ögonblick är det, som en
tacksam beundrare av Georg Brandes gärna ville måla den stora
granskarens och frihetskämpens vapensköld. I dess hjärtvapen
skulle salamandern sitta i sin låga, fabeldjuret, som lever i
flamman, eldsjälens sinnebild, över vapnet blänka riddarhjälmen. den
andliga strids- och tornerarens hjälm med sitt öppna visir och
genom båda fälten böja sig med rytmen av en vältalares prosa
bågen, den delfiska, vilkens skott upplysa luften och vilkens sol
pilar skimra och döda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
