Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avhöll honom från att beträda dem. Det patos, som
förhjälpte honom att bryta sig fram, var här icke blott
beundran för själva föremålet och begäret att utspana en ny
sida, som han fann vara dess djupaste, men också lusten
att resa ett väldigt monument över svensk kultur och
svenskt snille. Och huru starkt detta patos var, därom
vittnar i all sin ofullständighet dock vältaligt fragmentet
om Linné.
Det tycktes också vara allas förnimmelse, att Levertin
nu stod vid början av en stor period i sin alstring. Efter allt
att döma, skulle hans hälsa icke svika. De sista årens
många växlingar i hans fysiska och psykiska tillstånd hade
visserligen icke gått spårlöst förbi: den som ej sett honom
på en tid, frapperades av att han åldrats och att
trötthets-draget, det frånvarande draget i hans anletsuttryck, blivit
så utpräglat. Men han hade ju blott uppnått 44 år, han
kände sig friskare än på länge, hans uppmärksamhet
stördes och spreds av intet, och man kunde sålunda av fullt
hjärta dela hans förhoppningar, när han talade om sina
många och väldiga framtidsuppgifter. Och just i detta
ögonblick stäcktes plötsligt hans bana.
Den 21 september insjuknade Levertin i en lindrig
halsfluss med feber. Om natten ökades febern, och då han
för att svalka sig ville fatta vattenglaset, tog han miste
och drack ur det glas, som innehöll klorsyrat kali i och
för sköljning av strupen. Synbarligen hade han nu
inslumrat för ett ögonblick, men vaknat av häftiga plågor.
Hans hustru väcktes av att han kom instörtande i hennes
rum och klagade över smärtor i magen; hon fick honom
i säng igen och kunde se, att tillståndet var ytterligt
allvarsamt. Levertins läkare tillkallades, men oaktat allting
gjordes som kunde göras, var det för sent, och halv tio
på morgonen hade livet flytt, efter det medvetslöshet redan
inträtt flera timmar tidigare. Vid obduktionen kunde inga
förändringar i organen påvisas, och man måste stanna vid
antagandet, att här förelåg en abnorm överkänslighet
(»idiosynkrasi») för den intagna vätskan och dess giftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
