Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sus och fågelsang. Med tårfyllda ögon talade du om ditt
främlingskap men på samma gång också om din kärlek till den svenska
odling, som du ärade så högt och som hade blivit ett med ditt
väsen. Ja, främmande var den eld, som du förde med dig i din födelse,
och din blick var universell. Därför kunde du inträngande förstå
aven riktningar, som voro ditt eget skaplynne fjärran eller som
du kanske till och med bekämpat. Men i din sång »Moderspråket»
förrådde du, var dina tankar hade sin rot och växt, och mer
svenskt kunde ingen teckna svenska gestalter än just du. Jag
tänker nu särskilt på din Bellmanstolkning, och med stora
förväntningar motsågo vi det verk om Linné, som du med så mycken
lust och längtan begynt att förbereda, när du för alltid
förstummades.
Oöverskådlig är ännu betydelsen av din verksamhet och din
vittomfattande personlighet, liksom vi heller inte ännu kunna klart
beräkna följderna av din död. Vi veta blott, vad vi nu närmast äro
dig skyldiga. Vi kunna blott tacka dig för allt vad du gav oss,
du skald, vars första sånger tjusade oss genom sin nya och
sällsamma glans och vars sista stora mästerdikt bars av en så
majestätisk klang — du ridderligaste bland vänner, du rastlösaste bland
arbetare.
Din stjärna är inte i nedgående utan skall tindra över oss bland
de oförgängliga. Mottag då vårt tack, ett tack ur tusen hjärtan.
Farväl, drömmare och broder, farväl. Min bästa vän, farväl!
En vacker minnesdikt upplästes av Axel Lundegård,
varefter skriftställaren Erik Norling på den svenska
ungdomens vägnar uttalade ett tack till den döde.
* * * 1
1 hela den svenska pressen ljöd ett smärtfyllt
saknadens rop, och inför den plötsliga tomheten såg man,
som vanligt, bättre än någonsin förr vad man haft i den
som ryckts bort. Att svensk kultur lidit en oersättlig
förlust är det, som åter och åter säges i dessa nekrologer,
vilkas återblick på Oscar Levertins livsgärning gör klart
för alla den otroliga mängd av arbete, som fyllt hans
jämförelsevis så korta bana. Men där klinga i mången
artikel också toner, som vibrera med en intimare
känslighet: ofta ett uttryck för vänskapens eller medsträvarskapets
känslor, röja de i andra fall, hur saknaden även för fjärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
