Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående kunde te sig rent personlig och bitterheten mot
ödet bringa orden att skälva.1
Bland alla dessa eftermälen i den svenska och
nordiska pressen må här endast anföras några, i vilka det
omedelbara intrycket samlar sig till en karaktäristisk
minnesbild, i en eller annan riktning, av personligheten.
Närmast och med den starkaste förnimmelsen av slagets
överraskning och meningslöshet träder detta fram i Tor
Hedbergs redan nyss citerade avskedshälsning dagen efter
dödsfallet:
Graven blomsterbelagd.
Att tala om Oscar Levertin som om en död man, han som
ännu för ett par dagar sedan stod levande mitt ibland oss, levande
med hela den hjärtats veka och fina känslighet, den tankens rena
och djupa intelligens, den fantasins snabba och vaksamma flykt,
som voro hans, det synes nästan omöjligt!... Trött, och dock med
en, så tycktes det, outtömlig fond av vilja, kraft och intresse, icke
blott för dagens vetenskapliga och kritiska verksamhet, utan ock 1
1 »Då man tvungit sig att inse, att hans . . . ande har
slocknat,» säger t. ex. Socialdemokraten, »står det med ens klart, huru
föga vi haft råd att mista honom . . . Han har varit en av de
givande krafterna i Sveriges kulturarbete, han har i sin tillvaro
varit ett exempel på den höga, förfinade kultur Sverige dock äger . . .
Alla, både vänner, motståndare och främlingar, ha vi i detta
dödsfall känt, att vi förlorat mycket . ..»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
