Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
sin tur kunna vara påverkade av Welhavens »Norges
Daemring» är likgiltigt — och den tendentiösa tonen är
nog i huvudsak densamma som hos Levertin, ehuru
riktningen är en annan. Så värdesätter Caspari i sin andra
sonett Ibsen, liksom Levertin värdesätter både denne och
andra — likadana sonetter finnas dock också i tidigare
svensk litteratur, både hos Atterbom och Stagnelius. Ett eko
av Gasparis son. XIX: Det er ei svaert at sprenge runt
om Flanken ... Det er ei vanskeligt ved Munketanken ...
tycker man sig finna i en något senare sonett av Levertin,
»Resignation»: Ej är det svårt att uti täten strida o. s. v.
(I : 83). Men det tyckes för övrigt, som om den i en av
Levertins sonetter häcklade Atterbom icke varit alldeles
främmande för denna serie. Utom att han till Lidner
och andra skrivit sonetter med samma apostroferande
hållning som Levertins, påminner hans sonett »Härskri»
i själva namnet om Levertins »Härrop» och i sin vredgade
pereat-ton både om detta och andra av cykelns stycken.
Ett steg vidare bland ungdomsförsöken träffa vi på
ottave rime-fragmentet »Pauls drömmar», om vars
förhållande till Paludan-Miillers »Adam Homo» jag tidigare talat
(1:81). Senare stiger Snoilsky i tydliga drag för vårt
minne, när vi läsa de små dikterna från Norge och från
den första utländska resan. Där är situationsteckningar
och ögonblicksintryck, omskapade till symboler som hos
denne, där är en dikt, i vilken metern för tanken på hans
»Christina» (I: 96—98), där är sonetter, som skildra
skådade städer och av vilka en, med en vändning på vars
ursprung man ej kan misstaga sig, kulminerar i en
preussisk pickelhuva (1:101), vidare en dikt, som till rytmen och
delvis till innehållet har en omisskännlig anklang av
Snoilskys »Edelweiss» (1:106).
Formen i dessa försök är allt igenom osjälvständig,
men dock underkastad en märkbar utveckling. De första
dikterna använda förebildernas kortradiga strofer, dock
utan att göra sig uppgiften lättare med orimmade udda
rader, tvärtom står rimmet överallt och är rätt ledigt be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
