Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alster. Den är, ännu mer än de tidigare novellerna, i
väsentliga delar alldeles lyriskt färgad. Det är t. ex. ren
lyrik, när i slutet av sjätte kapitlet författaren låter Kurt
såsom i en syn skåda alla, vilka »hans mun ville giva
ett tröstens ord om bättre tider, ett verkligt julens ord,
lisande, vederkvickande som Veronikas duk för Kristi
svett-dränkta panna», och det finnes ställen, som omedelbart
påminna om Levertins senare lyrik, som när han talar
om att »de som i kärlek ville vinna varandra för livet,
de måste gå genom eld och vatten, innan de funno
varandra» — man jämföre därmed:
Och mitt för fönstret Karlavagnens char
till hämtning står. I den man blott får åka,
när genom eld och vatten gått man har
för att varann en sommarnatt få råka.
(»Sång före natten» i »Nya dikter».)
Tiraden om rosorna, vilken bryter sig fram ur Kurts
överlyckliga bröst, är den lyriska utgjutelse, som Levertin
själv skrivit ner i sin dagbok i en stund av den högsta
lycka (1:125). Alltjämt träffar man på sådana ställen,
och det är de som giva berättelsen vad den har av
personlig karaktär. Den är i ringa grad episk, trots några goda
verklighetsbilder: komposition, utveckling, replikföring, allt
detta är svagt, det som vill vara realism, det växer ofta
genom täta anhopningar över gränserna för vad vi kunna
fästa med vår inre blick eller också blir det onaturligt
och sökt. Motsättningen mellan allt detta samt ett starkt
känslopatos, emellanåt snuddande vid sentimentalitet, gör
stilen underligt osäker och blandad, kastar den mellan
naiv vardaglighet samt de våldsammaste bilder och mest
högljudda deklamationer; enhetlig och jämn är den endast
delvis. På samma sätt växla stämningarna i brokig följd
och med skarpa kontraster: och författaren öser ur dem
alla vad han kan, berusar sig av kärleksscenerna lika
starkt som han ur julfirningen i barnkrubban besvärjer
fram en religiöst-mystisk stämning, vilken icke alls är på
sin plats i sammanhanget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
