Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom själv som voro tillgängliga för påverkan från dessa;
när han högt berömmer E. de Goncourts »Chérie», så är det
åter tydligt, att den utomordentligt grundliga och för intet
väjande flickpsykologin i denna bok, jämte annat, fängslat
honom. Om franska mönster påminner i
ungdomsnovel-lerna kanske ett och annat, som redan blivit vanligt också
i den nordiska realistiska berättelsen, såsom
interiörteckningen och det psykologiska studiet, samt vissa försök
att giva stilen och tonen för övrigt en hållning av lätthet
och esprit. Det åsyftade är väl knappast vunnet, och helt
annorlunda skulle i framtiden det komma till uttryck, som
Oscar Levertin tillägnat sig av gallisk anda. Vad man i
dessa noveller anmärkte såsom »franskt», d. v. s. sensuellt,
i innehåll och uppfattning, det berodde nog lika mycket,
såsom redan tidigare anmärkts, av inneboende böjelser
som av yttre påverkan; dock dock tänker man möjligen vid
vissa starkt överlastade sidor på att han läst Baudelaires
»Petits poemes en prose», och kanske fanns där annars i
formen en viss elegans, som förknippade tanken med
franska förebilder, närmare än vad detta vid läsningen av
någon samtida svensk realist kunde ske.
Dock, det allra viktigaste intryck Levertin mottagit av
litteratur, och vilket ingalunda ensamt gjort sig gällande
i hans form, det kommer säkerligen från Jacobsen.
I sin vackra dödsruna över den danske skalden (citerad
1:227) betecknar han Jacobsen såsom den, vilken det
»förunnats föra hela släktets talan»,1 såsom »förklararen i den
nordiska litteraturen», såsom »den moderna litteraturens
främste stridsman för humanismen». Detta sistnämnda i
den mening att han ur livets elände söker rädda det
mänskliga och »råder att tålmodigt arbeta med de faktorer livet
erbjuder». Det var alltså därför Levertin närmast drogs
till Jacobsen, att han hos honom fick en lösning på
livsgåtan ; hans egen vemodiga och besjälade pessimism var
1 G. Brandes hade i sin anmälan av »Niels Lyhne» sagt: »Livs
törstig og dödssorgmodig, drömmebaaren og byrdebrudt som Du
er, vaer os velkommen som vort eget frihedstörstige og smerte
slövede Livs udtrykte Billed!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
