Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort mot de underbara och skimrande lockelserna i skogen
och vid tjärnen, gnistrar det »med sitt leende av ironi!»
en överflödig och litet stillös tillsats, men som just visar,
att Levertins romantiska tankekrets icke var obesmittad
av litterärt eller litteraturhistoriskt inflytande.
Denna märkliga utgjutelse, på sidan om det
novel-listiska hantverket (vilket ju ännu under de närmaste åren
fortsättes med ett dussintal skisser och en del utkast)1
ter sig för mig såsom ett extrakt av det, Levertin innerst
velat nedlägga i sin alstring, men som han på grund av
tidsriktningens krav icke arbetade fram och som därför
blott helt sporadiskt fick luft. Det dubbla trycket av dessa
båda inre faktorer, hans djupaste böjelser och »skolans»
tendenser, splittrar hans konst, och »modet» blir det som
behåller övervikten. Men av det andra ger han dock här
och där tillräckligt för att skilja sig från sina samtida,
vore det ock blott genom den större vekheten och lyrismen.
Ett virrvarr av yttre inflytelser bidrager att förvanska
helhetsprägeln i hans ungdoms novellistik. Väckelsen har han
väl närmast fått från Strindberg, ett och annat i tekniken
likaså, men mest liknar den-na dock grannfolkens.
Kiel-land och Elster förefalla mig att vara Levertins närmaste
mönster i den rent realistiska skildringen. Den senare ställer
han ju ofantligt högt, med honom har han det veka lyriska
draget gemensamt, och när han prisar teckningen av den
unga kvinnan i »Farlige Folk» såsom allenastående, så veta
vi, att det var något vartill han själv strävat, då han med
sådan förkärlek skildrat likadana flickgestalter, i stilla
tillbakadragenhet drömmande om ungdomens löften men
brustna i förtid, när dessa bedragit. Till de nordiska
inflytandena komma väl tidigt en del franska: när Levertin i
en recension från 1885 talar om »Gautiers rusiga hänförelse,
Sainte-Beuves utsökta kvinnlighet, Maupassants epikureiska
lidelsefullhet», så ger han en vink om, vilka sidor hos
1 Här må blott nämnas »Yttersta domen» i »Sista dikter»,
där Levertins intresse för medeltiden, hans förkärlek för det
sjukliga och dystra samt hans ungdomsstils övermättade patos förena
sig till ett rätt märkligt helt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
