Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slumrande kvinnan (kap. VII); eller — kanske
överträffande allt annat — den två sidor långa målningen av
novemberaftonen i Niirnberg, med den sista kvällsdagerns
sken, som kämpar med månens ljus (kap. XV); alltsammans
färgstämningar i ord av en otrolig visuell styrka, många
gånger efterhärmade, aldrig uppnådda., Man finner lätt,
var Levertin ansträngt sig att gå sådant i spåren. Och för
att citera någonting ur den andra stora romanen, den,
där de båda polerna livslängtan och livssmärta bittrast
mötas: de vackra sidorna om Niels Lyhnes moders död i
Clarens, medan våren slog ut hela sin skönhet och hennes
längtan sträcktes mot den, huru måtte de icke hava stigit
för Levertins minne, när han själv skildrade sina
bröstsjuka, åt döden vigda men till livet trånande gestalter?
Det blir naturligtvis en specialundersökning förbehållet
att närmare bestämma de stilistiska påverkningarna. Här
må ännu blott påpekas Levertins försök att efterbilda
Jacobsens ofta mycket långa, men alltid utomordentligt
väl avvägda, i rytmisk skönhet fallande perioder: Levertins
i synnerhet i begynnelsen märkeligt ringa gehör för språket
röjde icke för honom hemligheten i den Jacobsenska stilens
musik, och utan den blevo de långa satserna blott tunga
och klumpiga. Bättre lyckades han tillägna sig något av
rikedomen i förebildens ordskatt. Det som prålar och
glänser, det som blommar och doftar i hans prosa —■ och
ställvis skönjes det redan före »Konflikter» — det har
framgått ur en förening av hans ursprungliga böjelser med
intrycken från den danske skalden. Men fastän det är
detta tillskott i ordförrådet, som ger hans stil dess nyhet
och fastän det ofta kommer den att både svälla av saft och
glänsa av färger, så ha vi också här ej sällan förnimmelsen
av otillräckligt bearbetad råvara: orden hava icke fått den
innebållstyngd, som ger dem deras säkra och vägande
plats i frasen och låter dem bliva annat än en skimrande
fyllnad. Dock, här låg i alla fall kärnan till det, som
skulle bliva Levertins betydelsefulla insats också i den
svenska poetiska stilen, hans koloristiska konst och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
