Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt, och redan nu har han för det småaktiga och
själlösa i skolans skildringar ett strängt klander.
Det har mången gång sagts, att den nordiska
åttitals-realismen endast i mycket få av sina representanter och
endast under en viss tid upptar alldeles oblandade drag:
redan det nordiska lynnet med sitt potenserade
stämnings-innehåll skulle föga lämpa sig för en fullständigt nykter
och objektiv livsuppskattning. Detta är ju riktigt: men
man kan upptäcka mycken romantik till och med hos de
franska naturalisterna, icke minst Zola, och blott i sin
egenskap av konstform har väl realismen över huvud
någon-städes förmått hålla sig »ren». 1 varje fall visar Oscar
Levertins alstring från den period, då han hängivet slöt
sig till riktningen, huru tillämpningen av dess teorier lätt
kunde korsas av egenskaper i själva temperamentet, vilka
kommo med andra poetiska krav och icke läto sig
undertryckas.
Först när han lyder dessas röst, understödd av
påverkningar utifrån, vilka inträffa i den rätta stunden, når
han klarhet och självständighet i sin konstnärliga uppgift.
Brytningen med det gamla, dess innersta förutsättningar
och en del av dess förlopp, har han skildrat i »Livets
fiender»; men vad han genom den vunnit, det springer med
vida större tydlighet i dagen när han, några månader
senare, framlägger den första samlingen av sin plötsligt
mognade, överraskande nya och fagra lyriska diktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
