Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till känna och huru länge det dröjde, innan han fick ett
djupare intresse för samtida svenskt liv, så tror man,
åtminstone för hans egen räkning, mindre på hänförelsen för
denna fråga.
Artikeln är ej blott varm, men också klar och flytande,
väl det bästa i fråga om prosastil, som Levertin dittills
alstrat.
Den tidigare uppsatsen med besläktat ämne, »Två
generationer» (1:140) — som icke heller saknar
beröringspunkter med Bangs bok1 — söker förklara de ungas skepsis,
men klagar tillika bittert, att den petar sönder känslorna
och att kritiken ständigt kommer med sin kalla dusch, när
»vi börja känna oss heta om hjärtat av hänförelse». 1 denna
uppsats synes mig Levertin, såsom jag även förut antytt,
söka en förklaring på den tvåfald, som under denna tid
sliter hans själsliv åt olika håll och yppar sig i all hans
alstring. Han är tvivlare som alla andra av hans
generation, men icke för tvivlets och världssmärtans egen skull,
utan för att hans kritik ej fullt tillf redsställes av
någonting; men han är på samma gång entusiast, och ej blott
för idéerna, såsom hans vänner voro, utan han är en
känslo- och livsentusiast som ingen. Den ena delen av
hans varelse har sin ro vid hemmets lampa, medan den
andra irrar drömmande i fantasins månljus. Han skriver
noveller enligt den moderna iakttagelsemetoden, men
alltmer lägger han i dem av sin subjektiva känsla, sitt lyriska
uttryckssätt och sina personliga reflexioner. Han är full
av beundran för den nya litteraturens stora mästare, men
hans hjärta är hos dem, vilka djupast sänkt sig in i den
mänskliga själens mysterium och vilka givit sina ord de
starkaste vingar och den rikaste glans. De strömningar,
i vilkas mitt han står, ge honom grunder för hans
åskådning i filosofiska och sociala spörsmål — och därmed för
hans livsåskådning — vilka aldrig komma att rubbas; men
deras uppenbarelser i skönlitteraturen bedömer han själ v-
1 P. Nansens »Unge Mennesker» bör kanske också nämnas i
detta sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
