Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uiskt rus Cybeledyrkan i Valpurgisnatten», men i hans
hjärta »står ett altarljus och doftar av Marias vigda vatten».
Hans dröm famnar nöjets vilda prästinna, men hans längtan
trår innerst till hans »svårmods och snyftnings bleka
kvin na». Dock, det ena och det andra betyder intet: när
döden öppnar sin koppardörr, »glöms fromhet liksom flärd
och samma stoft — bli kors och gissel, ros och
bjäller-skramla». Allt liv äger blott tvenne klara högtidsflammor,
nöjets bröllopsljus och smärtans offerlåga, det övriga är
endast »mulet tidsfördriv», och för båda brinner vårt hus
till aska: »jag läppja fått vid nöjets bägarrand — men
dricka rusigt djupt ur smärtans kanna. — Nå, lika gott!
Mitt hus står dock i brand, och lugnt mot döden räcker
jag min panna.»
»De sista bitarna om döden och njutningen är jag
själv rätt glad i,» skrev Levertin till Heidenstam om denna
dikt. Oss förefaller det som om han annorstädes
innerligare, fullständigare och även vackrare uttryckt vad han
tänkte om dödens närhet till livets både smärta och
njutning: »nöjet» är för övrigt någonting ganska obestämt
såsom den ena av livets »högtidsflammor» och motsvarighet
till smärtan. För oss är diktens viktigaste innehåll just
hans bekännelse om de två stridiga makterna i hans själ.
Kampen mellan »lidelsen och fromheten» hade icke förr
gjort sig så smärtsamt förnimbar som nu, då sorgen ännu
låg som ett stort mörkt dok över hans själ, men livets
krav begynte ljuda i nerver och blod, lockande och
skrämmande på samma gång. Och denna munklika
förskräckelse för att låta sig fångas av världen, det är den
som får en säkert mycket uppriktig ehuru av den litterära
omklädnaden färgad tolkning i de dikter om vilka nu varit
fråga, och som i denna »en melankolikers uppgörelse med
sig själv», såsom Levertin kallar »Mardi-gras», utmynnar
i en förklaring att livets väsentliga innehåll blott är lustan
och smärtan och att båda blott föra oss lika nära döden.
Levertin säger med rätta i det citerade brevet, att dikten
har en viss anklang av Heidenstam, dock blott i det yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
