Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finner sin ungdoms saga, som »ljus och sorgefull» klär
staden »än i svart och rosa», endast minnes det ljusa och
ger oss det.
Senare stiger emellertid åter vemodsstämningen i
förgrunden : den färgar den nästan eteriska dikten
»Sommarnatt», vars första strof rymmer en av skaldens vackraste
naturmålningar, och höstdikten »Fallande blad» med dess
enkla och uttrycksfulla symbolik. Jämte »Epilog» är den
samlingens sist tillkomna stycke.
»Legender och visors» innehåll är utgångspunkten för
en väsentlig del av Levertins lyrik. Där möta redan drag
som, även om de under tidernas lopp undergå skiftningar,
för alltid skola förbliva karaktäristiska för hans diktning.
Där yppas grundegenskaperna i hans poetiska stil, och
där uppenbaras, vid en jämförelse med hans tidigare försök,
den utvecklingsgång, varigenom han konstnärligt nådde så
långt, som de bästa av samlingens stycken ange.
Det är knappast nödigt att upprepa, vari denna
diktnings säregenhet och dragningskraft bestod. Det som
främst överraskade, var en helt ny personlighet med
egenskaper, vilka man icke sett i samtida svensk dikt och vilka
likväl talade till någonting, som gav svar hos de flesta:
en diktare, som tolkade mystiken i vårt förhållande till
livsmakterna och vars käraste tanke var döden. Och det,
som framför allt grep ungdomen, var det känslomättade,
det glödande lidelsefulla, som växlade mellan brinnande
hängivenhet och förtvivlad sorg, det var denna erotik, där
man alltid bland majblå drömmar spårade smärtans
dunkelröda fåra och som, enligt Levertins eget ord, uttryckte
»nutidsbarnens» sätt att älska. Och liksom han för de
starka känslorna skapar en form, som flammar och lyser,
blir hans färg dunkel och djup, när han skall måla
stämningens mörka skiftningar. Men vid sidan av all denna
utomordentliga känslointensitet förnams där tillika i
dikterna en annan ton, buren liksom långt från fjärran,
beledsagande naiva medeltidsvisioner och andra bilder av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
