Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är otvivelaktigt nu mycket helare, enklare och
genomskinligare, rytmen är fastare, melodin mer flytande.
Växlingen av vers och prosa — måhända i enlighet med det
exempel som givits av Heidenstam i »Vallfarts- och
Vandringsår» — visar också redan i det yttre en skillnad.
Det är betecknande att en av de tidigaste dikterna
i denna samling, »Varsel», just är den som innehåller den
tyngsta stämningen av alla. Här talas ännu om döden,
mött med »ångestgrat» och bävan för allt det okända -—
visserligen icke blott det svartaste mörker och en tystnad
som ej kan bäras, men också solar som blända och sånger
för höga att förstås. Kanske vill denna fruktan antyda,
att livet gäller som den bättre delen. Stycket kunde i
sådant fall betraktas som en övergång till de många, i
vilka livslusten, langt från all tanke på död och förintelse,
strömmar fram. Men denna dödstanke återvänder likväl
några gånger och får då ett uttryck, påminnande om dikter
som »Mor Död» och »Monika» i »Legender och visor».
En sådan dikt är »Den enda trogna», vars namn redan
säger innehållets stämning. 1 »En ädlings visa» hälsas döden
välkommen, utan ett spår av svårmod; men denna dikt
förefaller just därför icke synnerligt personlig, snarare ger
Levertin en bild av något som han ville vara — den
käcke riddaren som, omgiven av allt vad han fröjdats åt
i livet, hälsar den »allvarsamma svennen» såsom en kamrat
och ber honom taga plats i högbänken vid gästabudet.
Dikten är rikt utstofferad och smått rokokosirad; kanske
påminner den ett grand om Swinburne. En klang av samma
slag förnimmes i »Chastelards sång», men här blandar den
sig med ett erotiskt motiv: trots och stolthet emot den
kvinna som bedragit. 1 »En lärds visa» går tanken icke
så långt som till döden, men till den slappnade, overksamma
ro, som kommer över sinnet med övertygelsen att allt,
fröjd som förtvivlan, grubbel som handling, är fåfänglighet
och det enda, ur vilket evigheten kan förnimmas, är att
lyssna till mörkrets böljeslag ur nattens urna. Det är en
hymn till melankolin, en av de vackraste bland många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
