Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra som skrivits, och en förelöpare till flera av dikterna
i tredje samlingen, där motivet är likadant, men greppet
mycket djupare.
Nästa grupp låter oss se, hur mot bakgrunden av
dödstankarna småningom träder fram, dröjande först, men
snart lockande, förnimmelsen av livets lust. En egendomlig
och om ett flera år tidigare skede påminnande gestaltning
får striden mellan de två böjelserna i »En psalm». Den
är synbarligen med flit hållen i en starkt asketisk ton:
vad i en av »Skrivarens visor» i den förra samlingen
sjungits om »syndens påle» i köttet växer här ut till en
medeltida botgörares ånger- och ångestfulla suckan. Men
på ett naturligare plan förflyttas motivet i andra stycken,
främst prosadikterna »Änglar» och »1 Klostergården».
Drömmande framför Jan van Eycks altarbild, känner skalden
det som om en av dess kvinnliga änglar vore det enda
himmelska väsen, som förstående kunde mottaga hans bikt,
och hon kommer om natten till hans huvudgärd och från
hans läppar brusa mot henne frågor om livets gåtor.1
Då säger hon, att hon vill bedja för honom hos Asraél,
livets ängel, som skall tolka för honom livets mening och
låta honom njuta åren »som doften av en ros, vilkens
blad blott långsamt lossna och falla av från kronan». Men
vill Asraél icke, skall hon vända sig till Tanatos,
dödsängeln, »den bästa, trognaste och visaste av oss alla».
Skalden ber henne gå till den ena först och den andra
sedan, men helst må bönen fällas hos Asraél. Det är,
som man ser, tvekan och obestämdhet ännu, och detta
gör avslutningen på den annars så vackra dikten svag;
men ocksä det draget är mycket personligt, såsom dikten
allt igenom. I »I Klostergården» är steget taget betydligt
längre. Den ene av de samtalande bröderna
förkroppsligar den ljusa livslängtan emot den andre, vars flykt från
livet visserligen åter är klädd i den asketiske munkens kåpa,
1 Hennes namn, Lilith, kan han hava från D. G. Rossettis
sonett »Bodv’s beauty», där hon, liksom här, betecknas som Adams
brud (enligt den talmudska legenden).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
