Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på samma gång en fläkt av någonting gammaldags över
det hela. Härtill komma två naturmålningar, av nordens
vår (»Vårnatt») och söderns sommar (»Södern»), båda
oändligt spröda och fina, båda med ett vemodigt inslag,
antingen våren anropas om läkedom för sinade drömmar
och brutna löften eller synen av söderns härlighet
förliknas vid en skimrande bubbla, som fångar eldarna från
lust och smärta innan den brister. Hit höra vidare »Alienor»,
med påminnelse om provencalsk trubadurdiktning, en
tungsint, halvt gnolad dödssång över en ung lycka, som
skövlats vid en gammal mans sida, och »Dödsdansen»,
den tidigaste av alla dessa dikter. Om dess uppkomst står
i sammanhang med tidigare mörka stämningar är svårt
att säga; men man behöver knappast förutsätta annat,
än att den är inspirerad av Holbeins teckningar, vilka
åtföljde den vid publikationen i Ord och bilds februarihäfte
1896, och til! vilka den nära ansluter sig;1 originell är
skalden i de sista stroferna, där rimmaren märker att döden
står bakom honom och sträcker sitt finger mot skriften,
vilket föranleder honom till ruelsefulla utgjutelser om sin
egen syndfullhet och skräcken för slutet. Dikten är dock
ingalunda en efterhärmning av gamla dödsdanstexter, utan
en mycket konstfullt och praktfullt gjord variation på
temat.
Man ser Levertin dessa tider på mångahanda sätt söka
nya former. Att han, såsom i den sist citerade dikten,
röner inflytande av studier, vilka sysselsätta honom, visar
också den icke i samlingen intagna »Ankomsten till
kärlekens ö» (»Sista dikter») ett slags kantat, till det yttre
inspirerad av Watteaus tavla, hållen i graciös och grann
rokoko, vilken isynnerhet i slutet verkar mycket äkta.
#
»Recitativet» är byggt på det motiv vi redan väl känna,
att mannen ej kan nå fram till kvinnans själ, men att hennes
smekning söver all hans besvikelse. »En altröst» säger
1 Den bär ock i originalstycket underrubriken: Hans Holbein
inv. Oscar Levertin sculp. Två strofer äro bortlämnade i
diktsamlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
