Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiuni», men visserligen intygar den på samma gång en
själfull och stark fantasi. Det är ej blott namnet, som
leder tanken till en antik källa (uttrycket förekommer hos
Horatius, Carm. 111, 10, 14):1 också något svalt och högt
i själva diktens luft, och därtill takten i refrängraden, som
avslutar de tre stroferna, »älskandes blekhet»: hur mycket
ser ej skalden i denna företeelse och hur vackert tolkar
han den icke:
Offersken, som mitt i flärdens
strid med templets stillhet ler,
ljus från sol, som ej lik världens
går med kväll och mörker ner,
högtidsskimmer från ett funnet
lyckans livsmysterium,
drömvit dager från ett hunnet
rike utom tid och rum,
älskandes blekhet.
Det är vidare själens frigjordhet, livets daning till skönhet,
glansen från en jord, som tindrar i »sol och
grynings-dagg», kärleksdiktens spegel i pärla och opal, stillhet och
försoning mitt i larm och fejd, »stråle, ofattbar för hopen
— från en fjärran helgad nejd». Man tycker sig rent av
påminnas om »Det nya Edens» eller »Människans anletes»
visioner. Vördnaden för kärlekens djupaste mysterium, så
innerlig hos Levertin, är här i alla fall utsagd som icke
i någon annan av hans dikter.
Det antika tycket i »Pallor amantium» för oss över
till »Eklog», som för övrigt står tämligen ensam: en antik
variant av »Der Fischer», en idyll i ett med middagssol
mättat sommarlandskap, utfört i klara och strålande färger
och slutande med att herden stelögd med pipan bräckt
i handen stirrar mot den vita skepnaden i vattnet.
Som samlingens första dikt står en av de senast
tillkomna, hyllningen till »Moderspråket», egenartad, rik, i
1 I de engelska praerafaeliternas diktning behandlas ett
liknande motiv — själens återspegling i det yttre —• (t. ex. av D. G.
Rossetti i sonetten »Soul-light»). I denna diktning förekomma även,
särskilt hos Swinburne, ofta latinska titlar: »Laus Veneris»,
»Tenebræ», »Quia multum amavit», »Cor cordium» etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
