Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikten innebär självfallet en poetisk förenkling och
ensidighet, men hur mycket av nordiska folks innersta
själsart träffar den dock icke och hur känsligt vacker är
ej tillika — såsom just i de anförda raderna — dess klagan
över att lynnet skall vara sådant. Den är i sin tankegång
klar och enkel, metern avpassas ypperligt för föredraget,
men ett par ellipser av både formellt och syntaktiskt slag
framkalla tyvärr fläckar, som icke kunna utplånas.1
Levertin har icke ofta uttalat sig om det nordiska
lynnet. Men den uppfattning, som kommer till synes i
hans dikt, den går, skulle jag tro, tillbaka på intryck av
olika slag. Först och främst på olikheten mellan hans eget
av rasen betingade lynne, hans eld och hänförelse, och
det, som han tyckte sig finna omkring sig av
betänksamhet, misstro, tröghet och inbundenhet. Dessa drag hos
hans samtida landsmän betonades för honom ännu skarpare
dels genom hans sympati med och sällsynt kongeniala
förståelse för det franska temperamentet, dels också genom
jämförelsen med den gustavianska tidens svenska lynne
och dettas stora avstånd från det nuvarande. Härtill kommo
erfarenheter från hans tidigare år: mycket av det som
åttitalsgenerationen fann vrångt, skylldes ju på
medmänniskors oförmåga att förstå, att entusiasmera sig, att unna.
Och långt efteråt, i sina polemiska artiklar, ger Levertin
då och då bittra hänsyftningar på den svenska
allmänhetens brist på intresse för livets värden och kulturens
företeelser. Allt detta, vartill på senare tider ännu kom
den isolering, i vilken han inbillade sig leva och varom
han så ofta uttalar sig i brev, skapade hos honom den
bild av det svenska »Nifelheim»-lynnet, som han i dikten
ger, ständigt ändå förstående, att under den tunga ytan
fanns en lyrisk längtan, som blott icke, på grund av
konvention och de i stycket skildrade egenskaperna, fick luft.
Det är mycket intressant att jämföra vad han i dikten
1 Det finnes i Heidenstams »Adjunktens midnattspredikan»
(1895) några om Levertins dikt påminnande rader, där det talas
om, hur mänskorna i allmänhet gå omkring och skyla det bästa de
äga inom sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
