Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håvor som hon — sådant är romantik av inre, själslig art. 1
många ypperliga strofer, där den bländande glansen frän
förr ersatts av en fastare harmoni och en manligare klang,
har Levertin skapat uttryck för all denna högre och djupare
formulering som hans konst eftersträvat. Så innehåller
denna samling stycken, vilka icke blott i själfull skönhet
och i känslans rena och lågande intensitet höja sig över
allt vad Levertin förr diktat, utan också i svensk lyrik alltid
komma att vara tillförsäkrade en plats för sig.
Ovan har talats om några tonfall, i vilka man tycker
sig finna anslutning till äldre diktare. Det som Levertin
här erbjuder av nyhet i sin konception eller formgivning,
kan emellertid icke återföras på bestämda mönster. Jag
har gjort en antydan om klassiska hågkomster: de skönjas
ju redan i vissa motiv och yttre drag, men äro knappast
väsentliga, och sådana bilder som den av morgonens gud
i »Högst i fjällen» gå dock närmast tillbaka på romantiken.
Annars tager man väl ej fel, om man återför dessa antika
intryck på vistelsen i Italien, där de strömmade över skalden
och där hans hågkomster särskilt i södern lyssnade till
klassisk diktning. Utvecklingen av den poetiska stilen har
ju Levertin själv förklarat, då han säger, att »koloriten i
mina ungdomsvers syns mig höra ungdomen till». Det
litet tunga och akademiska, som kanske skönjes i några
dikter, får väl också tillskrivas åldern och sysselsättningen
med så mycken äldre poesi, både fransk och svensk —
i stället för den tidigare engelska. Tysk diktning står han
fortfarande fjärran, även Goethe, om också någon
avfattning av en poetisk sentens skulle påminna om denne,
såsom nyss nämnts. Vad Levertins sedan några år tillbaka
växande beundran för Rydberg givit, har säkert icke heller
varit avgörande. Väl vill man icke förneka, att ej den
klara luften och den klassiska resningen hos denne kunnat
väcka stämningar såsom den i »Templet vid havet». Men
om därtill också ett motiv kan tyckas besläktat, såsom i
Rydbergs »Spillror» och Levertins »Skalderna» eller samma
själsliga tillstånd beskrives, såsom den förres »Oro» och många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
