Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levertinska dikters längtan, så är det dock alltid långt
från den plastiska helheten hos Rydberg, både i själva den
poetiska skådningen och i stilen, till Levertins av alltför
mycket fyllda perspektiver och hans ständigt alltför tätt
hopade detaljer.
Det har redan anförts, att erinringar om Heidenstam
skymta här och där. Jag tillägger, att »Över ett hem»
kan hava tillkommit för att, visserligen från en annan
synpunkt men dock med samma sluttanke, visserligen i
ett annat versmått, men dock med starkt besläktat
formtycke, skriva en motsvarighet eller rättare ett komplement
till »Hemmet» i dikterna från 1895. Hos båda en vacker
och ny tanke: Heidenstam samlar i hemmet de kära
bortgångnas andar och alla minnen, Levertin låter världens
larm där försonas i ett stilla eko. Men hur omedelbart
verkar icke greppet hos den förre mot den yngre
skalde-vännens i all sin känslighet resonerande utläggning? Jag
finner vidare i »Barndomsvänner» en jämförelse mellan
erotiken och »den kärlek som över ditt arbetsbord — slår
lågande armar om himmel och jord», vilken kan
sammanställas med motivet i »Det ensamma ljuset». Och äro
slutligen icke de män, som i »Jairi dotters» syn flockvis vandra
på de saligas ängar, tömmande skålen med glömskans
dryck, dessa bilddanare, som längta till ett med evigheten
och vilja bli »stormen på havet, stjärnan på bergen», äro
de icke släkt både med Levertins konstnär, vilken längtar
uppåt mot den oändliga rymden, och med hans konungar,
i vilkas öron evighetssuset lockande sjunger? Och likaså
Jairi dotter själv: »Trängtan jag alltid förnam — att få
undrande blåsa — livets grumlande damm — från min
bägares vatten — smaka en klarare drick — stiga
närmare natten — och i din öken, som fick — tröskel i
Akerons floder — somna med pannan i knät — blinda,
tigande moder — gåtfulla evighet!» Så skymmer också
för henne livets vardag det bättre, så vill också hon somna
till evigheten — men hon sträcker sig efter paradiset,
som hon skådat, hennes dödslängtan är en längtan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
