Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilden av »Les femmes savantes» förföljt honom ända fram
till den oskyldiga kontorsflickan. — Han gör en längre utflykt
över 1700-talets franska litteratur, sammanfattar sina egna
intryck av den och skriver bland annat: »Det breder sig
över dessa verk en stämning, som man trots ögonblickets
vedervärdigheter ständigt hade orsak att ropa halleluja, som
det rent av blott fattades några dagsresor, innan
mänskligheten nådde själva portalen till det tusenåriga rike, där
fullkomlighetens sol aldrig gick ner och ’dygd’ och
’för-dragsamhet’ sammanbundo jordens bebyggare till en enda
samdräktig syskonkedja»... Med samma brist på sinne
för alla proportioner skriver han om »S-cepsis» i slutet
av det egendomligt inskjutna sjätte kapitlet, synen från
Qolgata och samtalet mellan Caritas och Seepsis: »Hon
hade försvunnit och åter blivit den osynliga makt, som är
den världskloka likgiltighetens axelryckning gent emot de
växlande dygnens skratt och sorger och människoödenas
pockande på lyckan, den tvivlets aldrig förstummande röst,
som lockar därborta i det svarta töcken, som omflyttar
den mänskliga kunskapens fastland.» Detta är svagheter
som han aldrig fullständigt slipper — anhopningarna,
trängseln, tyngden. Men hur blottad på stilkänsla han kan vara,
ser man i den lilla skildringen av Annies och Ottos
vandring i det vårlysta Stockholm för att skaffa sig sitt första
bohag. De praktiska omsorgerna fogas ofta helt behändigt
in i majidyllen, men plötsligt heter det: »Annie, som dock
levat så länge ensam och hemlös i en pension i Stockholm
och alltid uttryckt sin livliga förkärlek för det amerikanska
boarding-house-systemet» ... Likaså typiskt för
blandningen står det senare i samma skildring: »Saken diskuterades,
och beslöt man att skatta åt tidens laxa moral och besöka
varietén» — detta är icke sagt på skämt. Ett par bilder
ännu. Sonen i det Hesslerska huset kommer hem från sitt
ämbetsverk och lägger ifrån sig portföljen »med något av
den varsamhet, med vilken man i pietistiska hus lägger
ifrån sig bibeln» — man måste sannerligen fundera ett
ögonblick, innan situationen klarnar. Och i en annan art: »Kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
