Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa novellen. Scenen då han förklädd till buse kommer
in i hennes tambur, jungfrun säger: han säger, att han
vill ha slantar av frun själv.» Slutligen antecknas — det är
1603 eller senare — ännu ett par titlar: »Herr Adrians
tre liv. Det var i mitt första liv, sa herr Adrian» — ett
novellstoff, om vilket man tyvärr icke vet någonting mer,
än att det mycket sysselsatte Levertin under de senaste
åren och att han roade sig åt den lyckliga idé han tyckte
sig hava funnit, samt »Den sista idealisten vaknar
med katten Daimonion på bröstet och sin mor kokfrun,
som sitter på sängkanten och berättar ärkebiskopens
middag...» — en Uppsalanovell, där ett par typer, den
ena med angivande av den levande modellen, äro utkastade.
På ett löst blad, bevarat i boken, är upptecknad en
vårstämning, icke mindre melankolisk än höststämningarna,
men tagen från en skogsbacke utanför storstaden. Det är
den första förvårens dagar, med en känsla av mullens
doft, grässtrånas försök att spira och fåglarnas liv, som
får ett omedelbart uttryck. Mänskan i allt detta är dock
den oförbätterliga han själv: »Men han blygs att sitta
där i våren, ty han vet, att han har döden på sitt ansikte.
Så skulle de vissna bladen känna, om de kunde, innan
vårbrisen sopar dem bort. — Och han undrar, vadan alltid
inom honom funnits den hemliga driften mot det som
vissnar, mot det som multnar, mot det som gulnar, när
han ändock djupast innerst hör livskällan sorla svagt om
vår och ungdom, om det sunda ljusa livet, som sätter knopp
och slår ut. — Och han tar en gren av sälg med svagt
lövade hängen och för den mot sin mun och kysser så
ömt och skyggt som aldrig någon kvinna dess fina
knoppande dun.»1
1 I Bonniers Månadshäften, febr. 1907, finnes publicerat ett
»efterlämnat romanfragment» av Levertin, kallat »Erotiskt
skuggspel», ett par scener från Stockholms sällskapsvärld. Jag har ej
sett manuskriptet och kan därför icke datera detta utkast, men
förmodar det höra till de planerade Stockholmsnovellerna. —
Såsom ett bibliografiskt fullständigande av tidigare uppgifter må
här nämnas, att i kalendern Vårblommor 1886 ingår en rätt
obetydlig liten skiss »Ett vinterstycke»: slädfärd i djupa skogen, bjäll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
